Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMPRIMERA, v. -ade. jfr IMPRESSION.
Etymologi
[jfr fr. imprimer; av lat. imprimere, intrycka, av in- (se IN-, pref.1) o. premere, trycka, pressa (jfr PRESS). — Jfr IMPRIMATUR]
(†)
1) i eg. anv.: intrycka (ngt i ngt). Swedberg Schibb. 276 (1716). Sahlstedt (1769).
2) inprägla (ngt, ss. en minnesbild, en känsla); inskärpa; i uttr. imprimera ngn ngt l. imprimera ngt i l. hos ngn. Ekeblad Bref 1: 220 (1653). Här (i Stenbrohult) hafver jag med modersmiölken imprimerat uti mig de åtskillige örters diversa figur. Linné Ungd. 1: 58 (1729). At .. imprimera hos .. Allmogen et respectueust anseende och vördnad för Gustavianiska namnet. NoraskogArk. VI. 1: 36 (1768).
3) göra ett starkt intryck; imponera; jfr IMPRESSIONERA. Fästningsvärken (i Hamburg) med dess vallar och murar samt dubbla grafvar imprimera mycket vid första åskådandet. Palmstedt Resedagb. 34 (1778).

 

Spalt I 257 band 12, 1933

Webbansvarig