| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄGN häŋ4n, n. (G1R 4: 90 (1527) osv.), i vissa trakter äv. r. l. f. (G1R 1: 5 (1521), Oliv Röst. 155 (1929: hägnar, pl.)); best. -et (Wisén Tal 11 (1881) osv.), ss. r. l. f. -en (LPetri 2Post. 206 b (1555: Tempel hägnen), Suneson GGrund 68 (1926)); pl. (i bet. 1 a o. b, mindre br.) = (JGOxenstierna 2: 172 (1796, 1806), Östergren (1928)), ss. r. l. f. -ar (MeddNordM 1897, s. 104 (1653), Oliv Röst. 155 (1929)).
— jfr OHÄGN.
1) om (uppförande av) stängsel o. i därmed sammanhängande bet.
a) (i sht bygdemålsfärgat) konkret: stängsel, inhägnad; äv. (numera knappast br.) i uttr. hägn och stängn, förr äv. stängd (jfr α, c). SvForns. 2: 87. Iagh wil .. kullriffua hans (dvs. vingårdens) hegn. LPetri Jes. 5: 5 (1568). Insleppa sijna (kreatur) .. inom grannarnas hägn och stägn. MeddNordM 1897, s. 104 (1653). Sådane intåger, som med hägn och stängd äre omgiorde. Abrahamsson 478 (1726). Serenius EngÅkerm. 13 (1727). Abelin VTr. 72 (1903). Campbell SkånBygd. 166 (1928). — jfr TÄMPEL-HÄGN. — särsk.
α) (†) i uttr. hålla hägn (jfr e), äv. hålla hägn och stängn, äv. stängd, underhålla l. vidmakthålla stängsel o. d. Alle som boo i be- (mäl)te byy, skole wara förplichtadhe hwar medh annan hålla effter Sweriges Lagh hägn och stägn. MeddNordM 1897, s. 104 (1653). VDAkt. 1797, nr 111.
β) (mindre br.) bildl. När Rytterit brööt in på skarpa Piqvers hegn. Lucidor (SVS) 351 (1673). (Den världsliga styrelsen) är .. allenast en hägn, och såsom en dam, med hvilken ondskan hålles tilbaka. Borg Luther 2: 622 (1753). Strindberg Skärk. XX (1888).
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) konkret: inhägnat område; särsk. om inhägnad beteshage i skog. Han skall hafwa släptt hans ökiar in vthi hans hägn. UpplDomb. 1: 153 (1639). I hägnen hade han fått syn på bocken. Molin ÅdalP 104 (c. 1895). Oliv Röst. 155 (1929). — jfr SKOGS-HÄGN. — särsk. (†) bildl.: avskild l. undangömd plats. JGOxenstierna 2: 172 (1796, 1806). Svala hägn, för hvilkas ingång drufvan / Med yfvigt sjelfsvåld snärjde sina rankor. Dens. 4: 124 (1815).
c) (†) abstr.: uppförande l. uppsättande l. underhållande av stängsel l. inhägnad o. d.; ofta i uttr. hägn och stängn, äv. stängd, stundom i uttr. hägn och stängsel. Att han hemanet förbättrar i al görligh måtto jemwell så heffdhar och brukar medh bygnat hängn och stängn, att thet lagl: kan bestå och förswarass. VDAkt. 14/8 1674. Alle gärden (äro) genomskurne med Härads- Kyrko- och Bye-vägar, som mycket hindra hägn och stängsel. VetAH 1776, s. 41. LBÄ 39—41: 66 (i handl. fr. 1793). — särsk. med genitivbestämning betecknande mark o. d. Sedan grannarne om ängarnes hägn sigh förenat. PH 6: 4795 (1758).
d) (†) abstr., om förhållandet att jordområde o. d. är omgivet av stängsel.
α) i uttr. stå i hägn, om jordområde o. d.: vara omgiven o. skyddad av stängsel. Murenius AV 118 (c. 1643). Äng och åker böra i hägn stå, til thes hvarthera bärgad är. BB 5: 5 (Lag 1734). Palmén JurHb. 160 (1859).
β) i uttr. hålla (jordområde o. d.) i hägn (jfr 2 b), hålla stängsel kring (jordområde o. d.). Ängarna hålls i hägn. Freund Alm. 1656, s. 12. EconA 1807, febr. s. 87.
e) (†) abstr. i uttr. hålla hägn (jfr 1 a α), om gärdsgård o. d.: utgöra (tillräckligt l. fullgodt) stängsel. 200 famnar Medelmåttige (gärdsgårdar), som ännu hålla hägn, men inga förfallne eller odugelige. OfferdalKArk. N II 1, s. 86 (1744). Därs. N II 1, s. 133 (1753).
2) (i högre stil) skydd, beskydd; äv. (numera bl. då det icke är fråga om försvar med vapenmakt): värn, försvar; ofta med genitivbestämning (l. prep.-attribut inledt av prep. av) angivande den person l. den sak som lämnar l. bereder skydd osv. åt ngn l. ngt (jfr g, h). Konung Christian tilbödh them (dvs. några kalvinister) Herberge och Hägn vthi sitt Rijke, så framt the wille effterfölja Lutheri lära. Schroderus Os. III. 2: 38 (1635). Under lagens hägn .. är åt oss friheten bevarad. Wallin 1Pred. 3: 430 (1832). I hägn af kyrkan / Frodades hemfrid. Wennerberg 1: 27 (1881). Norrland, som genom sin avskildhet länge erbjudit traditionen ett godt hägn. Ahnlund Oljob. 120 (1924). (Man) drar .. sig fram i hägnet av den gamla rättstaten, som i all sin skröplighet dock duger att ge tak över huvudet även åt en naturalist. Siwertz JoDr. 210 (1928). — jfr ANDE-, FADERS-HÄGN. — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b, c, e, h, i slutet). Meenlighit är så mykit som oreent, thet är thet icke är enkom vthi någhon hegn, eller wijgt eller helghat. GlRom. 14: 14 (NT 1526). Tå (dvs. i sjätte århundradet) war en sådan fördärfweligh tijdh, at Biskopar funnes, särdeles Romerske Påfwar, som ladhe sigh i Hägn och Förswar för Judar. Schroderus Os. 2: 194 (1635).
b) (†) i uttr. hava (ngn) i hägn l. i sitt hägn, hålla (ngn l. ngt) i hägn (jfr 1 d β) l. i sitt hägn, beskydda l. försvara l. värna (ngn l. ngt); ofta i förening med annat liktydigt ord. LPetri 3Post. 108 b (1555). Om Christus icke .. beskyddadhe oss j all rum, och j sijn hägn hölle, så bliffue wisseliga ingen aff oss frij för dieffuulen. PErici Musæus 5: 225 a (1582). Och vill H. K. M:t hafue dem i hegn och försuar, att dem der inthet skall varda fråntagitt, uthan godh betalning. OxBr. 1: 46 (1614). Den Stora Pallas .. / Som konst och idoghet har i sit hägn och skygd. Lalin Arachne 25 (1750). Sahlstedt (1773).
c) i uttr. taga, förr äv. anamma (ngn l. ngt) i l. under sitt hägn, ngn gg i hägn, taga (ngn l. ngt) i sitt skydd l. i försvar, beskydda l. försvara l. värna (ngn l. ngt), tagas i l. under ngns hägn, äv. i hägn, beskyddas l. försvaras l. värnas (av ngn). G1R 1: 5 (1521). Hans hess .. sagde at my[n] h[er]r[es] naad (dvs. konung Gustav) haffde tag[it] ho[nom] i syn hegn och fforswar m[edh] sit b[re]ff. OPetri Tb. 29 (1524; uppl. 1929). (Menige man på Ösel) begäre, ath vij vele tage them udi hegn och försvar. G1R 28: 361 (1558). Dalin Hist. 2: 436 (1750). Våra fridagar äro helgdagar, kyrkan har tagit dem i sitt hägn. Nilsson FestdVard. 110 (1925). Det härskande partiet i staden sökte .. skydd hos romarne, som togo Saguntum under sitt hägn. Grimberg VärldH 3: 478 (1928). — (†) Thz .. mijn nådiga Drotning (ville) .. min oskyllogheet günsteliga vthi hegn tagha för them, som henne hoos E. Hög. Maiesteter omildeliga angiffua kunne. AAAngermannus FörsprKyrkiost. C 3 b (1587).
d) (mindre br.) i uttr. stå l. vara o. d. i ngns hägn l. under ngns l. ngts hägn o. d., åtnjuta skydd av ngn l. ngt, äv. ställas under ngns hägn, ställas under ngns skydd. Menniskian är .. under Gudz hägn och wåld. KOF II. 1: 48 (1650). Stå under kungligt hägn. Carlén Skuggsp. 1: 50 (1861, 1865). Den stora sekreta deputationens förhandlingar stodo under tysthetsedens hägn. Malmström Hist. 4: 28 (1874). Vare du i gudomens hägn! Rydberg Sägn. 3 (1874). Judarne .. stäldes särskildt under kejsarens hägn. Dens. Ath. 237 (1876).
e) (mindre br.) i uttr. lämna (ngt) under ngns hägn, förr äv. överantvarda (ngn l. ngt) i ngns hägn, lämna (ngn l. ngt) i ngns skydd; äv. (numera bl. i religiöst spr.) befalla (ngn l. sig) i l. under Guds o. d. hägn, anförtro (ngn l. sig) i Guds o. d. beskydd. Balck Es. 103 (1603). (Kejsar Arcadius) förordnade .. then mächtige Konungen i Persien Iszdegerdem til en Förmyndare, och öfwerantwardade vthi hans Hägn bådhe sin Son och Rijket. Schroderus Os. 1: 612 (1635). Troligen honom under Gudz hengd befallandes. OxBr. 3: 493 (1635). Wänner och owänner alla / Wil jagh i tin (dvs. Guds) hägn befalla. Ps. 1695, 376: 10. Under ditt kraftfulla hägn lemnar jag allt med gränslöst förtroende. Carlén Skuggsp. 1: 97 (1861, 1865).
f) (föga br.) om skydd mot sol l. vind l. oväder o. d.; lä. (Lindens) Löf och Grenar i en ring, / Så widt sig sträkt där utomkring, / At under dem Tuhundra Man / Gemakligt stå och rymmas kan, / Ja finna där beskyd och hägn, / Mot hela dagars Sommar-Regn. Brenner Dikt. 1: 212 (1703, 1713). Hans önskan att finna hägn mot ovädret. Rydberg Ath. 306 (1876; uppl. 1859, 1866: skygd).
g) (i vitter stil) med genitivbestämning betecknande den l. det som åtnjuter skydd (jfr h), konkretare, om person l. sak som beskyddar ngn l. ngt. Kiärlek, .. / Du äst Samvetes hägn, godt Upsåts låflige Längtan. Frese VerldslD 72 (1719, 1726). (Prins Magnus) förde avog sköld emot sitt fädernesland och utgjöt det blod, som hade i honom bordt hafva sin hägn. JGHallman Vitt. 19 (c. 1756). Barbarerna stormade åter mot dess (dvs. Galliens) gränser, och kejsarens befallning bortryckte dess hägn och värn (dvs. Julianus). Rydberg Ath. 52 (1876; uppl. 1859, 1866: beskyddare).
h) med genitivbestämning betecknande den l. det som åtnjuter skydd (jfr g), abstraktare: beskyddande o. d. av ngn l. ngt; numera bl. (mindre br.) då det icke är fråga om försvar med vapenmakt. Bullernæsius Lögn. d 1 a (1619). Fäderneslandssens bästa, hängn och förswar. RARP 6: 131 (1657). Ett hierta .. / Hwars tanckar skapte ä til andras gagn och hägn. Runius Dud. 2: 117 (1707). Nu hade från Korinthos anländt en trupp soldater till Delfis hägn. Rydberg Ath. 32 (1876; uppl. 1859, 1866: beskydd).
i) (föga br.) övergående i bet.: beskyddande, omvårdnad, omhuldande, i sht av konst l. vetenskap o. d. Förordn. 14/4 1653, s. A 2 b. Om jag .. beredde åt Konster och Vetenskaper den hägn och det beskydd, hvilka de .. förmoda. Tessin Bref 1: 80 (1751). Eder hägn uplifve dem, som Vetenskaper idka. Därs. 254 (1753). Rustad med båge och pilar ses hon (dvs. gudinnan Istar) .. skänka sitt hägn åt krigets och jagtens idrotter. UVTF 12: 98 (1875). Norlind AMusH 741 (1922). — särsk. (†) med bestämning inledd av prep. för l. om. Medelst sit Hägn för Vetenskaperna, blef .. (Cosimo av Medici) et Redskap til Europas uplysning. Lanærus Försök 52 (1788). (Vissa furstars) nedlåtande hägn om vittra idrotter. Atterbom Minnest. 2: 6 (1840).
(2) -RIK. (tillf.) som i rikt mått meddelar skydd. Ack milda skyddsväsen I, / Som hägnerikt denna stad vandren kring, / Nu er nåd visen den! Alexanderson Sept. 13 (1868).
Spalt H 1907 band 12, 1932