| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HONNETT honät4, adj. -are; n. o. adv. =.
1) hederlig, rättskaffens, rättänkande, redbar; om sak, handling, förhållande o. d.: som vittnar om l. ger intryck av hederlighet osv.; numera nästan bl. i fråga om handling, uppträdande o. d. i nekande l. frågande (l. därmed likvärdig) sats: just; jfr HEDERLIG 8. Det vore inte honnett av dig. Det är inte fullt honnett. Wij har fått en honett Öfwerste, som lärer giöra hwar och en rätt wid regementet. KKD 1: 245 (1709). Denne Danneman har en honnette Physionomie. Björnståhl Resa 4: 4 (1782). Det var den honetta fattigdomen, som lefver på försakelser. Strindberg Fjerd. 19 (1877). Östergren (1927). — särsk. (†) i uttr. den honnetta världen, rättrådiga människor, hederligt folk. VDAkt. 1725, nr 482. (Kommendanten på fästningen svarade) det han för den honetta verlden icke kunde försvara, att öfvergie en Fästning, som var försedd med tillräckelig guarnison. KKD 6: 305 (c. 1743).
2) (numera mindre br.) aktningsvärd, respektabel, ”hederlig”. Ett herberge hos honéte folk. SvBrIt. 1: 11 (c. 1700). I ären mycket stor på Er I, som inte kan ge en honnet Karl sin Caritèr (dvs. titel). Dalin Arg. 1: 97 (1733, 1754). Blanche Posit. 50 (1843; ironiskt). — särsk.
a) (†) om kvinna: ärbar, respektabel; jfr HEDERLIG 11. Man kan ju vnderstundom hos honette fruentimber giöra visite. Scherping Cober 1: 204 (1734). DA 1808, nr 6, s. 8.
b) (†) i uttr. ett honnett namn, ett aktat (o. obefläckat) namn. Jagh .. prætenderar (intet mera) .. än att hafwa ett ärligitt och honett nampn. SvBrIt. 2: 26 (1692).
c) (ngt vard.) om sak, förhållande o. d.: som i fråga om anständighet, storlek, trevnad o. d. fyller alla rimliga anspråk, ordentlig, hygglig, ”anständig”. Detta huset är mycket honnet och godt värdsfolk. SvBrIt. 2: 31 (1733); jfr 2. Kors, hvad det är för’n sal på Gröna Lund, go’ vänner! / Honnett och full med folk. Bellman 1: 104 (1770). En liten honnett summa af 5,000 R:dr B:ko. Blanche Tafl. 34 (1845). Vem gav oss adressen på det där sannolikt mindre honnetta pensionatet? Bergman JoH 244 (1926).
3) (†) förträfflig, präktig; övergående i bet.: vänlig, snäll (o. hygglig); om bemötande, behandling o. d.: som vittnar om l. ger intryck av välvilja o. tillmötesgående; jfr HEDERLIG 12. Min honetta vän. Tack för ditt bref. Kellgren (SVS) 6: 110 (1782). IT 1791, nr 20, s. 3. Et honett bemötande. SP 1792, nr 222, s. 4. Du är en honett gosse. Björn DygdYngl. 55 (1794). Cannelin (1921). — särsk. i hövlighetsformeln var (så) honnett (och osv.), var (så) snäll, var (så) god (och osv.). Var så honnet och tag ett glas till! CFDahlgren 4: 255 (1831). Wennerberg Bref 1: 126 (1845).
4) (†) gentil, ridderlig; frikostig, ”flott”. (Fursten) var ganska honett och gjorde mig åtskilliga douceurer. Dahlberg Lefn. 61 (c. 1755; uppl. 1911). Kellgren (SVS) 6: 163 (1787). Berndtson (1880).
Spalt H 1132 band 11, 1932