Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOLLÄNDSK hol3~län2sk l. (mera vårdat) ~län2dsk, äv. 4~1, adj.; adv. -T.
Ordformer
(holl- 1644 osv. håll- 15561791 (: hållänskartad). -andis(c)h 16491662. -andsch 1644. -andsk 16591775. -ansk c. 16701680. -endisk 16601673. -ändsk (-ændsk, -endsk, -endzsk) 1556 osv. -endst, n. 1570. -änsk (-ensk) 16651838)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. hollandsk, holl. hollandsch, t. holländisch, ä. eng. hollandish, fr. hollandais; avledn. av HOLLAND (jfr HOLLANDS-, HOLLÄNDARE)]
som tillhör l. har avseende på l. härstammar från osv. Holland (Nederländerna) l. holländarna; som är skriven l. uttryckt på l. tillhör l. utmärker holländska språket; jfr NEDERLÄNDSK. Holländska litteraturen. Ett hållendst skep. SthmTb. 15/2 1570. Holländska språket. Spegel 478 (1712). Holländska konstens storhetstid är 1600-t(alet). BonnierKL (1924). — jfr NORD-, NY-, SYD-HOLLÄNDSK m. fl. — särsk.
a) i namn på husdjursraser (särsk. nötkreaturs- o. hästraser) från Holland. Ett paar hållendzske köör. G1R 26: 543 (1556). Holländska hästen. 3NF (1928).
b) i ett stort antal stående förb. l. uttr. som utgöra namn på alster o. d. vilka (urspr.) härstamma från Holland, t. ex.:
holländsk bandpil, (bot.) trädet (busken) Salix caprea × viminalis (Salix lanceolata Fr.). Hermelin PVetA 1773, s. 41. Fries Ordb. 7 (c. 1870; fr. Skåne o. Hall.). holländska bjälkar, äv. (i Finl.) holländsk bjälk (skogsv. o. handel.) hollandstimmer. Ahrenberg Stockj. 167 (1892). holländska blomsterlökar. — holländskt lärft, (handel.) hollandslärft. HSH 31: 70 (1661). Fatab. 1907, s. 92 (efter handl. fr. 1546). holländsk ost, särsk. dels (o. numera vanl.) om edamerost, dels om visst slags kryddost (från Leiden). Åkerman KemTechn. 2: 566 (1832). 2NF 36: 443 (1924). holländskt papper, (i fackspr.) om visst slags fint papper. BoupptVäxjö 1773. Brahe Oec. XXXVIII (1920). holländsk sill, (i sht kok.) särsk. om visst slags stor, spicken sill. Linné Diet. 1: 137 (c. 1750). holländsk sås, (kok.) hollandäs. Hagdahl Kok. 242 (1879). Escoffier 1: 116 (1927). holländsk vikt, särsk. (i södra Sv.) landt. i fråga om spannmåls rymdvikt (varvid 100 skålpund holländsk vikt av spannmål vanl. motsvaras av nära 60 kg. per hl.). Stiernhielm Arch. F 1 b (1644). 2NF 36: 444 (1924). — (numera bl. hist.) holländsk väderkvarn, benämning på den vid midten av 1600-talet uppfunna, nu vanligaste typen av väderkvarn (tornkvarnen) med fast uppmurat torn täckt av en rörlig huv vari vingarna äro fästa; motsatt: stubbkvarn. BoupptSthm 16/6 1683. 2NF 15: 369 (1911).
Ssg: HOLLÄNDSK-TALANDE, p. adj. Holländsktalande boer. Essén Eur. 248 (1926).
Avledn.: HOLLÄNDSKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) motsv. HOLLÄNDARE 1: holländsk kvinna. Hustru Barebra hollenska. GripshR 1551 (tillnamn). Visén Amicis Holl. 351 (1890).
2) holländska språket, nederländska; nästan bl. om nyholländska (nynederländska). Tala holländska. Översätta från holländska(n). Columbus Ordesk. 7 (1678). Noreen VS 1: 78 (1903). jfr KAP-, NEGER-, NY-HOLLÄNDSKA m. fl.

 

Spalt H 1117 band 11, 1932

Webbansvarig