Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GYNNA, v.2 -er, gynte.
Etymologi
[i poesi förkortad form av BEGYNNA, l. av mnt. ginnen (jfr BEGYNNA); jfr äv. sv. dial. (Gotl.) gynnä]
(†) begynna. Dok kan jagh ey besinna / Huem trätan gynte först om Lagh. Lucidor (SVS) 282 (1673).
Särsk. förb.: GYNNA PÅ. (†) begynna; jfr BEGYNNA PÅ. Lucidor (SVS) 306 (1673).

 

Spalt G 1410 band 10, 1929

Webbansvarig