gurgel | SAOB

Publicerad 1929

GURGEL gur4gel, sbst.1, n.; best. gurglet.

Etymologi

[vbalsbst. till GURGLA, v.1]

gurglande, gurgling.

1) (knappast br.) till GURGLA, v.1 1. Björkman (1889; med hänv. till gurgling). Auerbach (1909; med hänv. till gurgling).

2) (mindre br.) till GURGLA, v.1 2. Årans gurgel och plask. Grebst Korea 335 (1912).

Spalt G 1375 band 10, 1929

Webbansvarig