Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLUGGA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. glugga; jfr nor. o. nyisl. glugga; av samma stam som GLUGG; med avs. på bet.-utvecklingen jfr det besläktade GLO]
(†)
1) glöda; bildl. Hämdgirigheten måtte hafva gluggat i hans siäl, såsom en eld under askan. Bælter JesuH 6: 27 (1760).
2) titta, se. Han .. gluggar genom galren. HögaV 2: 9 (Bib. 1541). Een lijthen Mws (kom) och gluggadhe eller tittadhe vthur Bergeskreffuan. Balck Es. 123 (1603). Han .. gluggade i Wädhret effter Gästgifware Taflan. Lindner Tijdhfördr. 84 (1641). Schultze Ordb. 1548 (c. 1755). Hollander Ordl. (1895; angivet ss. ”fam.”).
Särsk. förb.: GLUGGA IN10 4. (†) till 2: titta in. LPetri Sir. 21: 25 (1561). Hamb. (1700).
Ssg: (2) GLUGG-SO. (†) = GLO-SO; jfr GLUFF-SO. Wigström Folkd. 1: 151 (1880).

 

Spalt G 591 band 10, 1929

Webbansvarig