Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLINSTRA, v. -ade.
Etymologi
[av t. glinstern, till mht. glinster, glans, till glinsen, glimma (jfr d. glinse), l. glinzen, skimra, glänsa (jfr GLINTA), i avljudsförh. till glanz (se GLANS; jfr GLÄNSA)]
(†) glänsa, glimma; äv. bildl. Sanningens glinstrande Strålar. Palmcron SundhSp. 330 (1642). Min ögon glinstra sees. Düben Boileau PoëtBref 38 (1722).

 

Spalt G 569 band 10, 1929

Webbansvarig