Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GLAUBERSALT gla͡u3ber~sal2t, äv. –a͡ω3-, äv. 40~1, n.; best. -et.
Ordformer
(glauber- 1788 osv. glaubers- 1739—1847)
Etymologi
[efter t. glaubersalz, bildat av namnet på den tyske kemisten JRGlauber (1604—1668), vilken 1658 upptäckte ifrågavarande ämne]
kem. o. tekn. kristalliserat natriumsulfat. ApotT 1739, s. 66. VaruförtTulltaxa 1: 404 (1912). Anm. Förr användes stundom [efter eng. Glaubers salt l. fr. sel de Glauber] uttr. Glaubers salt, t. ex. hos Wallerius Min. 437 (1747) o. i VetAH 1752, s. 253.

 

Spalt G 547 band 10, 1929

Webbansvarig