Publicerad 1928   Lämna synpunkter
GETER je4ter, m.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[av lat. getæ, pl., av gr. Γέται, pl.]
individ tillhörande den folkstam av trakisk härstamning som c. 500 f. Kr. bodde i det nuvarande Bulgarien o. sedan vandrade norrut till det nuvarande Rumänien o. Siebenbürgen; förr stundom förblandade med goter; jfr DACIER. Schroderus Os. 1: 429 (1635). Af .. (Noas) söner fick Jafet (enl. den svenska prosaiska krönikan) på sin andel Europa och från honom härstammade ”sithe och gethe” (skyter och geter), som sedan kallades götar eller gotar och till sist svenskar. IllSvH 2: 308 (1876). NF (1882).
Avledn.: GETISK, adj. JBureus (c. 1642) i 3SAH 23: 363. Bergman MedeltPoesi 64 (1899).

 

Spalt G 358 band 10, 1928

Webbansvarig