Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FYRLING fy3rliŋ2, äv. fyr3-, 1 i bet. m.||ig., i bet. 2 a r., i bet. 2 b r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. firling, t. vierling; avledn. av FYRA, räkneord]
1) individ som är född samtidigt med tre andra av samma moder. Lind (1749; under vierling). Cederschiöld QvSlägtl. 1: 179 (1836). Hennes man var tvilling och hon sjelf var fyrling. LdVBl. 1897, nr 62, s. 3.
2) om ngt som utmärkes av fyrtal; särsk.
a) miner. om var o. en av fyra sammanväxta kristaller. Svenonius Stenr. 21 (1888).
b) bot. om vissa växter.
α) strand- l. vattenörten Bulliarda aquatica DC, med fyrtaliga blomdelar. Nyman VäxtNatH 2: 28 (1868).
β) örten Paris quadrifolia Lin., med fyra kransvis ställda blad, trollbär. NormFört. 63 (1894).
Ssg: (1) FYRLINGS-BÖRD. HA 3: 9 (1871).

 

Spalt F 1920 band 9, 1926

Webbansvarig