Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FRADGA frad3ga2 (fràddga (i dagligt tal fràgga) Dalin), (i sht vard. o. i vers) äv. FRAGGA frag3a2, r. l. f.; best. -an; pl. (i bet. a) -or; förr äv. FRADGE l. FRAGGE, r. l. m.; best. -en; pl. (i bet. a) -ar; förr äv. FRAGG, r. l. m. l. f. (Liljestråle Fid. 25 (1772), Atterbom LÖ 2: 93 (1827)) l. n. (Bellman SkrNS 1: 109 (c. 1770)).
Ordformer
(fradga Helsingius I 6 b (1587) osv. frodga Schroderus Dict. 3 (c. 1638). fragga Palmcron SundhSp. 186 (1642) osv. fragha Linc. Yyy 4 a (1640). frogga Rudbeck Atl. 2: 32 (1689). — fradge Lind (1749). fradgar, pl. Tiselius Vätter 2: 51 (1730), Möller (1809). — fragg UrFinlH 617 (1767), Atterbom LÖ 2: 93 (1827; i vers, rimmande med rosendagg). — fraggen, sg. best. Rålamb 13: 144 (1690), Œdman Bahusl. 45 (1746). — Anm. Stavningen fradg- avser säkerligen ofta uttalet frag3–)
Etymologi
[jfr sv. dial. fragg, m. o. f., fragga, f., ävensom frågg, m., frågga, f.; avledn. till FRADIG (resp. ett mot sv. dial. frå(ä) svarande, ej anträffat frå(d)ig); se för övr. FRAD(A)]
skum, lödder; numera i sht om skum l. lödder på ytan av vätskor som vid omröring löddra sig l. vid jäsning o. d. skumma samt om skummande saliv kring munnen på människor l. djur vid vissa sjukdomar l. vid stark upphetsning o. d.; mindre ofta om skum på av vinden upprört vatten o. d. Fradga på öl, på såpvatten. Tugga fradga (i sht om häst som häftigt tuggar betslet, så att fradga uppstår). Han pratade, så att fradgan stod om- (kring) munnen på honom. Helsingius I 6 b (1587). Hwijspa thet hwijta (av ägget) så länge at thet blifwer til ett Skum eller fradga. Salé 179 (1664). Fraggan .. af hafvets vilda vågor. Gyllenborg Bält 288 (1785). Fragga betäcker den rasandes mund. Tegnér (WB) 4: 68 (1823). I fradga hvit — så är hans (dvs. Dalälvens) sed — / Han bullrar, som han vore vred. Böttiger 1: 133 (1833, 1856). Klinckowström Örnsjötj. 18 (1906). — jfr BLOD-, HAVS-, SKUM-, SVALL-, ÖL-FRADGA m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i pl.: skumflagor. Tiselius Vätter 2: 51 (1730). Hvita fradgor kusten öfverösa. Österling Prelud. 78 (1904).
b) (mindre br.) mer l. mindre bildl. Liljestråle Fid. 25 (1772). Glädjens fradga, lifvets råga / Hör två unga hjertan till. BEMalmström 6: 344 (1839). Fräsande fradga af åtlöje och hån. VRydberg i Vinterg. 1894, s. 207. — jfr FRAS-FRADGA.
Ssgr: A: FRADG-, äv. FRAGG-AKTIG. (†) som liknar fradga, fradgig. Rudbeck Atl. 2: 569 (1689). —
-BESTÄNKT, p. adj. (poet., föga br.) bestänkt med fradga; jfr -STÄNKT. Fraggbestänkt var hans häst. Adlerbeth Æn. 309 (1804). Stagnelius (SVS) 4: 297 (1823). —
-STÄNKT, p. adɉ. (poet., föga br.) = -BESTÄNKT. En fraggstänkt häst. Adlerbeth Æn. 337 (1804). JGOxenstierna 4: 409 (1815). —
-TUGGNING. Anfallen (av epilepsi åtföljdes av) .. skärning med tänderna, fraggtuggning o. s. v. Hygiea 1855, s. 226. —
-ÖRT. (föga br.) växten Achillea millefolia Lin., rölleka; jfr FRAD-ÖRT. Pontén Fl. 36 (1847).
B (†): FRADGE-FULL. full av l. höljd l. täckt med fradga l. skum. Linc. Bbbb 3 a (1640). De fradgefulla vågar. UHiärne Vitt. 149 (1665).
Avledn.: FRADGIG, äv. FRAGGIG, förr äv. FRADGOT l. FRAGGOT, adj. (fradg- 1578 osv.; fragg- 1755 osv.; frogg- Rudbeck Atl. 2: 565 (1689). -ig 1755 osv.; -ot (-ut) 1578—1689) fradgande, skummande; skummig, löddrig; skumhöljd, skumbetäckt. Fradgigt öl. Thet som vthspottat bliffuer (vid blodspottning) är fradgott. BOlavi 38 a (1578). Fålen .. spotsk tuggar det fraggiga betslet. Adlerbeth Æn. 84 (1804). Från lungorna kommer blodet ljusrödt och fraggigt, med hosta. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 129 (1837). Ett kyligt månsken lyste öfver det fraggiga vattnet. Smith Rönnerkr. 202 (1912). jfr BLOD-, VIT-, ÖL-FRADGIG.

 

Spalt F 1275 band 8, 1925

Webbansvarig