Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORVAGN 3r~vaŋ2n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -ar ((†) -er GR 19: 115 (1548)).
Ordformer
(foder- 1555. foer- 1548. fo(o)r- (fohr-) 1548 osv. fore- 1694. foro- 1749)
Etymologi
[av t. fuhrwagen l. mnt. vōrwagen, till fuhre, resp. vōre (se FORA, sbst.1); med avs. på formen foder- jfr forman: foderman]
stor o. starkt byggd vagn för (i sht regelbunden) godstransport (förr äv. för personbefordran) på landsväg o. d., lastvagn, fraktvagn. Therföre är wår wilie, att tu lather göre någre foorwagner the starcke wåre, med hög hiull ther 3 eller 4 hester kunde gå före. GR 19: 115 (1548). Med täckta Forvagnar .. transportera resande och effecter. AdP 1815, 2: 91. (Bonden) packade in allt sitt pick och pack på forvagnar och gaf sig åstad. SKN 1843, s. 209. Östergren (1921).
Ssgr: FORVAGNS-INRÄTTNING~020. (i fråga om ä. förh.) jfr DILIGENS-INRÄTTNING. At Forvagns inrättning .. skulle bespara mycken Gästgifvareskjuts, derom är aldeles ingen tvifvel. AJRetzius i PhysSH 1: 7 (1776). Meurman (1846).
-KONTOR. (i fråga om ä. förh.) jfr DILIGENS-KONTOR. Weste (1807). Meurman (1846).

 

Spalt F 1216 band 8, 1925

Webbansvarig