Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FISSUR fisɯ4r, r. (f. Dalin (1851), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. fissur, fr. fissure, av lat. fissura, till p.-pf.-stammen (fiss-) av findo, klyva (jfr BITA)]
1) anat. (naturlig) inskärning l. springa (å benparti o. d.). ASScF 2: 1205 (1847). (Oxeltändernas knölar äro) genom djupa inskärningar (fissurer) afgränsade från hvarandra. 2NF 30: 743 (1920).
2) med. (gm bristning uppkommen) spricka i hud l. ben; hudspricka, benspalt. Hygiea 1846, s. 675 (”375”). (Vid hemorrojder uppkommande) springor (fissurer) i hudvecken vid anus. Lütken Läk. 379 (1902). — jfr ANAL-, BEN-FISSUR m. fl.

 

Spalt F 651 band 8, 1924

Webbansvarig