Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EXCESS äksäs4, r. (m. Dalin (1850)) ((†) n. Aurelius Arithm. K 3 b (1633), VDAkt. 1674, nr 220); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. exzess, eng. excess, fr. excès; av lat. excessus, till excedere, överskrida, av ex (se EX-), ut, o. cedere (se CEDERA), gå]
1) (†) mat. överskott, plus. Aurelius Arithm. K 3 b (1633).
2) överdrift; handling som innebär ett överskridande av de gränser sunda förnuftet o. måttan utstaka (särsk. om omåttlighet i mat o. dryck l. i kärlekens njutningar), utsvävning; i sht i pl. Begå de vildaste excesser. Schroderus Os. 1: 327 (1635). Skola the (som äro gamla) för Excesser häruti (dvs. i vindrickande) sigh wachta. Palmcron SundhSp. 383 (1642). Dhe Excesser som skier medh Klädedrächten, Brölop och Begraffningar. HSH 31: 262 (1667). Egentliga excesser af något slag hade han aldrig begått. Åkerhielm GamlRoman 39 (1907).
3) handling som överskrider gränsen för det lagligt tillåtna l. strider mot gällande föreskrifter l. god (samfunds)ordning o. d. (särsk. om handling som innebär förgripelse på person l. egendom); ofog, oordning; övervåld, övergrepp; numera i sht i pl. om tumultuariska uppträden (av uppfanatiserade folkhopar o. d.). HSH 7: 138 (1637). De stora excesser uti Eker s(ocke)n, som med kyrkioherdens öfverfallande och kyrkionycklarnes borttagande skedde äro. Hagström Herdam. 4: 10 (cit. fr. 1679). En student .. var med vid den barnsliga excessen, när (ryske) kejsarens porträtt offrades åt lågorna. Jensen Tsard. 47 (1905). — i numera obrukliga förb. Af wåre vnge af Adel äre någre grofwe excesser begångne särdeles på Stadzwachten. RARP 3: 200 (1642). Johannes Monæus hafwer giordt excess och warit drucken om böndagz affton. ConsAcAboP 2: 232 (1660).

 

Spalt E 812 band 7, 1922

Webbansvarig