| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
EXCITERA äk1site4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, EXCITATION äk1sitatʃω4n l. -aʃ-, l. 010—; EXCITATOR (se d. o.).
1) (†) framkalla l. uppväcka (rörelse, oro). Rudbeck Bref 31 (1664). Det må exciteras i solstrålarna så stark rörelse, som .. ske kan. Wallerius Tank. 23 (1776).
2) i sht med. ägga l. reta l. stimulera (organ l. organism) till ökad värksamhet (l. värksamhet överhuvud); värka äggande l. stimulerande l. upplivande på (ngn l. ngns sinnesstämning, äv. på kroppsorgan l. dess funktioner); mest i p. pr. o. p. pf.; i p. pf. äv.: sjukligt överretad. Exciterande medel (t. ex. kamfer, mysk, koffein). Starka köttsoppor och starkt kött, hvilka rätter vanligen excitera och mycket öka hastigheten af blodets omlopp. VetAH 1800, s. 303. Talorganen exciterades till verksamhet. Därs. 1813, s. 84. Exciterade sinnessjuka. 2NF 25: 1133 (1917). Alkoholen verkar .. först exciterande sedan förlamande. Gadelius Själsl. 222 (1921).
3) fys. (o. fotogr.) göra (magnetkärna) magnetisk; framkalla elektrisk ström (i magnetledning); framkalla ljuskänslighet hos (ett medium). TT 1886, s. 126. PT 1910, nr 283 A, s. 2.
Spalt E 813 band 7, 1922