Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ESPIEGEL, m.||ig.
Ordformer
(spiegel Tersmeden)
Etymologi
[av fr. espiègle, av t. eulenspiegel (se ULSPEGEL)]
(†) upptågsmakare, ”skojare”. Du är en liten Spiegel. Tersmeden Mem. 4: 262 (1766). Lindfors (1815).
Avledn.: ESPIEGLERI, n. (†) gyckel, ”skoj”; puts. Intet espiègleri mot en sådan herre. Tersmeden Mem. 4: 262 (1766). Lindfors (1815).

 

Spalt E 736 band 7, 1922

Webbansvarig