Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ESOTERIKER es1ote4riker l. e1-, äv. -å- l. -ω-, l. 10302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr lat. esotericus; se vidare ESOTERISK]
person som tillhör den inre kretsen av ngns lärjungar, ”invigd”. Andersson (1845). Henriksson Tyskl. 153 (1901).

 

Spalt E 735 band 7, 1922

Webbansvarig