Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERLEVA, v. -at.
Ordformer
(-lefva)
Etymologi
[efter t. erleben; se ER- o. LEVA]
(†) uppleva, genomleva, vara med om. Önskar jag .. den dagen ej at erlefva. Loenbom Sv. arch. 2: 160 (i handl. fr. 1694). Ack, min Gud, hvad skiften hafva vi icke erlefvat. L. v. Hausswolff (1810) i För 100 år sen 1: 240. —

 

Spalt E 718 band 7, 1922

Webbansvarig