Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ERKÄNNSAM æ3rɟän~sam2 l. ä3r-, äv. e3r-, l. 3~20 (ä`rtjä´nnsamm Dalin), adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-nds- 2 RARP I. 2: 267 (1720: ärkändsamhet))
Etymologi
[bildat till ERKÄNNA 4]
som hyser l. ger uttryck åt uppskattning av ngt; ofta: tacksam. Lind (1738). Med thet erkänsammaste hjerta erkände (han) all theras myckna godhet emot sig. VDAkt. 1783, nr 103. (En) i erkänsamma ordalag affattad adress. VL 1894, nr 64, s. 2. Sylwan Kellgren 74 (1912). — jfr O-ERKÄNNSAM.
Avledn.: ERKÄNNSAMHET3~002 l. ~200, r. l. f. 2 RARP I. 2: 267 (1720). Därefter riktade talaren några erkännsamhetens ord till statsrådet. PT 1901, nr 300 A, s. 3.

 

Spalt E 717 band 7, 1922

Webbansvarig