Publicerad 1922   Lämna synpunkter
EMPIRISK ämpi4risk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. empirisch, eng. empiric(al), fr. empirique, lat. empiricus; av gr. ἐμπειρικός, adj. till ἐμπειρία (se EMPIRI)]
(i sht i fackspr., särsk. filos.) om kunskap, åskådning, teori, undersökning, metod o. d.: som grundar sig (bl.) på erfarenhetsrön l. iakttagelser l. som utgår från (den sinnliga) erfarenheten ss. den enda källan för kunskapen om värkligheten; erfarenhetsmässig, erfarenhets-, aposteriorisk; stundom: praktisk; om forskare l. vetenskapsman: som tillämpar en empirisk metod l. vars vetenskapliga (filosofiska) grundåskådning är empirisk. Empirisk kunskap, metod, princip. Finna ngt på empirisk väg. Empiriska (dvs. aposterioriska) begrepp. Empirisk filosofi, psykologi. Empirisk åskådning, vetenskap. Empirisk forskare, vetenskapsman, filosof. Den empiriskt givna värkligheten. Lagerbring Hist. lit. 339 (1748). Empiriskt bevista .. kunskaper. Trana Psych. 2: 107 (1847). Den empiriska harmoniläran. Fröberg Harm.-lära 1: 143 (1878). ClH4N (är) en empirisk formel, som endast angifver hvilka och huru många atomer, som ingå i denna förening. Rosenberg Oorg. kemi 70 (1888). Den empiriska undervisningsgången. Larsson Kunsk. 90 (1909). Anm. Jfr anm. under EMPIRISM.

 

Spalt E 529 band 7, 1922

Webbansvarig