| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DÖFVARE, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m.; pl. =.
(†)
1) till DÖFVA, v.1 3: sordin, dämmare. Weste (1807). Dalin (1850). bildl. Jag vet nu allt hvad som behöfs, för att sätta döfvare på Anders Danielsson. Crusenstolpe CJ III. 1: 59 (1846).
Spalt D 2597 band 7, 1923