Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DRAGARE dra3gare2, om person m.||ig. (om kvinna nyttjas i vissa anv. äfv. DRAGERSKA), om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äfv. -n; pl. =.
Etymologi
[fsv. draghare; vbalsbst. till dragha (se DRAGA, v.); jfr d. drager, mnt. drager, t. träger]
person l. djur m. m. som drager. — särsk.
1) till DRAGA, v. I. — särsk.
a) till DRAGA, v. I 1 d. Dragarena, som med .. Ok, at draga Noten med, måste försedde vara. Tiselius Vätter 1: 118 (1723). PT 1892, nr 70, s. 3 (i fråga om laxfiske i Ätran). — jfr LIN-, NOT-DRAGARE.
b) till DRAGA, v. I 2 a.
α) om person; särsk. bergv. om arbetare som ombesörjer transport i grufva. JernkA 1907, s. 523. Lediga platser för manliga arbetssökande: .. dragare till grufva. SDS 1909, nr 65, s. 4. — jfr KOL-, KÄRR-, SLAGG-DRAGARE m. fl.
β) om dragdjur. VDAkt. 1667, nr 400. Antalet dragare vid Vidtsköfle är .. mer än tillräckligt för gårdens behof. LAHT 1894, s. 97. — i bild. Barnet .. kan ännu icke spänna det egna intressets starka dragare för den dagliga sysselsättningens tunga lass. Genberg VSkr. 1: 80 (1869). — jfr LASS-, PLOG-DRAGARE.
c) till DRAGA, v. I 21 b, i ssgrna FINTRÅDS-, STÅLTRÅDS-, TRÅD-DRAGARE m. fl.
2) till DRAGA, v. II. — särsk.
a) till DRAGA, v. II 1: person som bär (ngt); särsk. om person som har till yrke att (eg. gm bärande) forsla varor; numera i sht om arbetare som tillhör en i viss mån privilegierad kår, ss. (på vissa platser) stadsbud l. (på vissa platser) packhuskarlar; äfv. om arbetare som medverkar vid lastning o. lossning af fartyg: hamnarbetare, sjåare. Vitne .., som vaare Peder dragare, Joan timberman (m. fl.). OPetri (1524) i SthmTb. 1: 17. Eljest hafver ock åtskillige åkare, dragare och båtsmän .. (genom varornas forsling genom det långgrunda vattnet ut till redden i Malmö) en vacker näring. HSH 6: 120 (1658). Thunberg Resa 2: 218 (1789; om likbärare). Så kallade packhuskarlar eller dragare, der sådane äro vid tullverket särskilt antagne. SFS 1829, s. 20. Herrar dragares eviga oförskämdhet (i Japan). Nyblom Österut 105 (1908). — jfr BANÉR-, BOK-, BREF-, FASKIN-, LANS-, LAST-, LÖGN-, POST-, SKÖLD-, SLOTTS-, SPJUT-, SVÄRD-, VAPEN-, VATTEN-, VIN-, VÅG-DRAGARE m. fl.
b) (föga br.) biodl. till DRAGA, v. II 1 c: arbetsbi; äfv. om könlös individ af vissa andra slag af i samhällen lefvande insekter, hvilken utför för samhällets bestånd nödvändigt arbete. Besynnerlige äro och några slag (steklar) i det afseende, at de hafva trenne Kön, Hanar .. Honor .. samt Dragare. Retzius Djurr. 29 (1772). Rothman Bisköts. 1: 57 (1800). Schück (1854).
c) (tillfällig anv.) till DRAGA, v. II 1 e. Denna (frihets-)Drägtens dragare hvarken kan eller vill bli civilicerad, behöfver ej kläder. CAEhrensvärd Brev 2: 346 (1799). — jfr SILKES-DRAGARE.
d) till DRAGA, v. II 1 g, om fartyg, i ssgrna LAST-, SALT-DRAGARE.
e) till DRAGA, v. II 2 a, i ssgrna KORS-, SKATT-, ÖFVERVÅLDS-DRAGARE.
Ssgr (i vissa fall, t. ex. i DRAGAR-BALK, -LÖN a, snarare att fatta ss. ett slags ssgsform till DRAGA, v.): DRAGAR- l. DRAGARE-ARBETE~020, äfv. ~200. särsk. till 1 b β. TLandtm. 1897, s. 133.
-BALK. [ombildning af t. tragebalken; jfr DRAGA, v. II 1] tekn. balk som ligger under ett bjälklag o. understöder detta. PMHyllinrednUnivBiblLund 2 (1904).
-BETING~02, n. särsk. till 1 b α. De tariffer för dragarebeting, som tillämpas i de skånska kolgrufvorna. JernkA 1907, s. 522.
(1 b β) -DJUR. (enst.) dragdjur. EHTegnér i UVTF 12: 41 (1875).
(2 a) -KANNA. [jfr ä. d. dragerekande, en kanna öl som tröskare få, när de bära upp säd på vinden] (†)
1) kanna öl som gifves i ersättning för bärande. Böör .. (klockaren) och hans hustru bära bryggielagh och tunna ööll åth presten, .. och derföre böör (dvs. tillkommer) honom een draghare kanna. Rudbeckius Kyrkiost. 42 (c. 1635).
2) skänkkanna. Skäncken skäncker vthi vthur dragarkannan eller skänckannan. Schroderus Comenius 569 (1639; t.: aus der Lasse). BoupptRasbo 1787.
(2 a) -LAG, n. Dragarelaget nr 5 (ville) ej taga befattning med .. (ångarnas) lossning och lastning. VL 1908, nr 135, s. 6.
-LÖN. [fsv. draghara lön] särsk.
a) till 1 c. Rinman Jernförädl. 236 (1772).
b) till 2 a. HFinlKamF 1: 50 (1542; i förteckning öfver penningar uppburna i räntekammaren).
(2 a) -PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (i vissa städer utgående) ersättning till packhuskarlar för varors forsling från kaj till packhus m. m. Sundelius Norrköpings minne 44 (efter handl. fr. 1754). SFS 1830, s. 1193. VL 1908, nr 158, s. 5.
(2 a) -SKRÅ. (förr) 2NF 32: 660 (1921).
-VAK. (†) vak som vid frost upphugges i isen på en fästningsgraf för att hindra passagen öfver densamma. GR 28: 475 (1558). HFinlÖ 1: 105 (1705).
(2 a) -ÄMBETE~020, äfv. ~200. [fsv. draghara ämbete] (i sht förr) dragarskrå. Varutransporten besörjdes af dragareämbetet. Sthm 1: 74 (1897). VL 1906, nr 284 A, s. 3.

 

Spalt D 2063 band 7, 1922

Webbansvarig