Publicerad 1922   Lämna synpunkter
DOSERING dåse4riŋ l. dω- l. do-, i Sveal. äfv. -e3riŋ2, sbst.1, förr stundom DOSERNING, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(ofta skrifvet doss-. doc- Carl XII Bref 439 (c. 1693), Björkman Skogssk. 266 (1868). -ning Rålamb 8: 183 (1691), Carlberg Sthms architect contoir F 1 a (1740))
Etymologi
[jfr d. dossering, holl. dosseering (doceering, dorseering), t. dossierung]
(i fackspr.; i sht bef.) vbalsbst. till DOSERA, v.1; sluttning; ofta mer l. mindre konkret: sluttande yta, sluttning. Bröstvärnets inre l. yttre dosering. (Ban)vallens, dikets dosering. Wärnskiöld Fortif. D 2 b (1673). Jag (såg) Hans Maj:t (dvs. Karl XII) liggande på Tranchéens inre talud eller docering. BVCarlberg (c. 1720) i HSH 1: 181. VetAH 1773, s. 198. Det sydösterbottniska slättlandet, hvilket med en svag dosering sträcker sig från Suomenselkä .. till Bottniska viken. Ramsay Vägv. i Finl. 311 (1905). — jfr JORD-, STEN-DOSERING.
Ssgr (numera knappast br.): DOSERINGS-ANLAG ~02 l. ~20. horisontala afståndet mellan yttre (nedre) o. inre (öfre) kanten af en dosering; jfr ANLAG II 1. VetAH 1797, s. 154. —
-VINKEL. jfr LUTNINGS-VINKEL. VetAH 1797, s. 149.

 

Spalt D 1994 band 7, 1922

Webbansvarig