| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
DISSIMILATION dis1imil1atʃω4n l. -mi1-, l. -aʃ-, l. 010—, r. (f. G. Dalin (1871)); best. -en; pl. -er.
vbalsbst. till DISSIMILERA. särsk. språkv. motsv. DISSIMILERA 1: förändring l. bortfall (af språkljud) i närheten af identiska l. likartade ljud; jfr HAPLOLOGI. Genom dissimilation anses vanligen fornsvenskans lykil hafva öfvergått till nykil, motsvarande nysvenskans nyckel. Richert Kons. ljudl. 44 (1866). Dissimilation: .. då det omedelbara upprepandet af tvänne verkningar af samma organ kännes besvärande, undvikes det genom förändring af det ena ljudet. Stjernström Whitney 78 (1880). Noreen Vårt spr. 3: 46 (1905). — jfr FJÄRR-, KONSONANT-, VOKAL-DISSIMILATION.
Spalt D 1644 band 6, 1916