Publicerad 1915   Lämna synpunkter
DIPTYK dipty4k, r. l. m.; best. -en; pl. -er; äfv. DIPTYKON dip4tykon, n.; best. -et -kon1et, i best. anv. dock vanl. utan slutartikel; pl. -tyker400 l. (med gr.-lat. böjningsändelse) -tyka400.
Ordformer
(diptycha (sg.) Lindberg Antiqv.-lex. 1: 463 (1802). diptichon Conv.-lex. (1831; jämte diptychum; pl. diptycha o. diptycher))
Etymologi
[jfr t. diptychon, eng. diptych, fr. diptyque, m., af senlat. diptychum, af sengr. δίπτυχα (näml. δέλτια, skriftaflor), n. pl., af δίπτυχος, dubbelt hoplagd, af δι– (se DI-) o. πτυχή, veck, af πτύσσς, vika ihop (jfr BÖJA, BUKT). — Med afs. på bet.-utvecklingen jfr DIPLOM]
arkeol. o. konst. jfr TRIPTYK.
1) ett slags hopfällbar skriftafla som nyttjades i det gamla Rom o. Grekland. Lindberg Antiqv.-lex. 1: 463 (1802). Diptycha voro skriftaflor med 2 blad, hvilka man kunde lägga tillsammans. De voro af träd eller elfenben och öfverdragne med vax. Dillenius Antiqv. lex. 142 (1813; snarast att fatta ss. lat.). G. Dalin (1871). NF (1880). Cæcilius Jucundus’ .. auktionsräkenskaper (äro) skrifna på 127 diptyker och triptyker af vax. Schück Bokens hist. 14 (1900).
2) benämning på små hopläggbara, på utsidan rikt snidade, på insidan med inskription försedda taflor som högtställda personer i det gamla Rom utdelade ss. present; särsk. om de snidade elfenbenstaflor som en tillträdande konsul plägade utdela åt höga gynnare o. vänner. Lindberg Antiqv.-lex. 1: 463 (1802). De konsulariska diptycherna. Upmark Lübke 267 (1872). I Rom blef det vanligt, att högre ämbetsmän (konsuler, pretorer, ediler, kvestorer) vid sitt ämbetstillträde förärade åt sina vänner sådana diptyker med gifvarens porträtt utanpå, därunder bilder af festtillfällets gladiatorspel samt personaluppgifter om honom skrifna inuti. 2 NF (1906).
3) benämning på ett slags vid den kristna gudstjänsten förekommande, om diptyk i bet. 2 erinrande små taflor. Conv.-lex. (1831). Kristna kyrkan upptog bruket af .. diptyker, i hvilka förtecknades namn på martyrer, kyrkornas föreståndare och välgörare eller andra framstående församlingsmedlemmar; taflorna uppställdes på altaret under förbönen, och detta bruk bibehöll sig i västerlandet in i 12:e årh. .., i den grekiska kyrkan ända till 15:e årh. 2 NF (1906).
4) i allmännare anv. om (i sht medeltida) konstverk som består af två sammanfällbara taflor; särsk. om dylik altaruppsats. (Under den gammalkristna tiden) idkades elfenbenssnideri, för diptyker (smärre altaren) samt för band till biblar och mässböcker. NF 2: 522 (1877). Numera betyder diptychon vanligen en altaruppsats af tvänne taflor, som kunna fällas tillsamman. Därs. (1880).
Ssgr: DIPTYK-03~, äfv. DIPTYKON-300~ -HALFVA~20. —
-MÅLNING~20. —
-TAFLA~20.

 

Spalt D 1477 band 6, 1915

Webbansvarig