Publicerad 1912   Lämna synpunkter
DIALOGISK di1alå4gisk (-lå´gissk Dalin), adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. dialogisch, eng. dialogic, fr. dialogique, mlat. dialogicus, af gr. διαλογικός, afl. af διάλογος (se DIALOG)]
adj. till DIALOG; särsk. till DIALOG 1 o. 2: som har afseende på l. rör l. hör till en dialog l. dialogen (ss. litterär form); som är framställd i dialogform l. komponerad ss. dialog, dialog-. Dialogiska piecer. SP 1779, s. 344. I en dialogisk lärodikt böra nödvändigt flera samtalare uppträda. Atterbom i Sv. litt.-fören. tidn. 1833, sp. 392. Aristoteles framställde ej, såsom Plato, Filosofien i dialogisk form. Grubbe Est. ordl. (c. 1840). De dialogiska partierna af ”Lycksalighetens ö”. Vetterlund Stud. o. dikt. 73 (1894, 1901). — särsk. filos. o. pedag. i förb. dialogisk metod o. dyl. om den metod enligt hvilken ett ämne behandlas i dialog (se d. o. 1 a); sokratisk metod. Läremetoden såväl i borgare som lärda skolan kan vara dels dialogisk med frågor och svar, dels akroamatisk, då läraren oafbrutet föreläser. Sprinchorn Ped. utsk. 13 (i handl. från 1804). Tuderus Kiesewetter 106 (1806). Dialogisk eller Sokratisk (metod), d. ä. då framställningen sker under form af samtal. Afzelius Log. 57 (1839, 1864).

 

Spalt D 1190 band 6, 1912

Webbansvarig