| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DEPARTEMENT de1partemän4t, äfv. dep1-, äfv. 0104, äfv. DEPARTEMANG -maŋ4 (departeme´nt Weste, deparrtemánng Dalin. — Anm. Skrifsättet -ment begagnas ofta, i sht i ngt ä. tid, äfv. af dem som åsyfta uttalet -maŋ4. I allm. synes samma uttal af detta ord användas i de olika bet. Då olika uttal användas, torde -män4t vanl. föredragas i bet. 1 a o. b o. -maŋ4 i de öfriga bet.);
n.; best. -et; pl. = l. -er (-er Weste, Dalin (1850), Kindblad (1868); = o. -er SAOL (1889), Wenström o. Jeurling (1891) m. fl.; = BtRProt. 1834, III. 34: 2, 4, 48: 3, 4 5, 6 osv. Anm. Pluralis af detta ord utan ändelse synes på 1830-talet hafva betraktats ss. den mera korrekta formen. I det förslag till statsstyrelsens ombildning i departemental form som afgafs af konstitutionsutskottet vid 1834 års riksdag användes uteslutande den ändelselösa pl.-formen, i diskussionen inom stånden däremot nästan uteslutande pl.-formen på -er, att döma efter riksdagsprotokollen. Statskal. 1861 har departementer, men Statskal. 1862 departement. Jfr Rydqvist SSL 2: 352 (1857), Linder Om -er 17 (1890)) ((†) -ments (-mens) Oelreich 520 (1755), Denell Inl. t. handelsvet. 167 (1785), GT 1788, nr 55, s. 2).
1) [jfr motsv. anv. i t. o. fr.] (knappast br. utom i a, b, c, d) bestämd afdelning l. gren af en viss (mera omfattande) verksamhet (i sht omfattande kontorsgöromål, förvaltning, affärer l. dyl.); verksamhetsområde; den lokal l. de lokaler där verksamheten (förvaltningen) utöfvas; personal som är verksam på ifrågavarande område. Rådets indelning uti vissa Departemens är (olämplig) .., hvarföre ock Riks-Fädren giordt en nyttig indelning uti tvänne divisioner. Oelreich 520 (1755); jfr a. Alla dessa (olika biträden) göra Comptoiret (i affären) redo för sit arbete, inlämna der sina räkenskaper, och bekomma af behörige departements sina liquider. Denell Inl. t. handelsvet. 167 (1785). Det mekaniska departementet af det ädla bokmakeriet. Gosselman S. o. N. Amer. 2: 135 (1833). — jfr INLÖSNINGS-, UTLÅNINGS-DEPARTEMENT. — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t., holl., eng. (ss. officiell benämning ej om eng. förh., men väl i fråga om Förenta Staterna) o. fr.] (fullt br.) afdelning inom ett rikes högsta förvaltning, vanl. stående omedelbart under en ministers (l. statssekreterares) ledning o. styrelse; rum l. bostad där denna afdelning har sin verksamhet. (Han) ähr eij wijdare uthi kongens conseil, än som enär saker förehafwes af thes departement. C. Bonde (1678) hos Bonde Ant. om Bondesl. 9: 240 (om fr. förh.); jfr d. SP 1780, s. 221 (om eng. förh.). Han berömde .. den nya inrättningen af Ministrar för särskilta Departementer. Wallmark Resa 20 (1817, 1832; i fingerad skildring af tillståndet i Sv. om hundra år). Af Stats-Rådets Ledamöter skola Sju vara Chefer, hvar för sitt Departement. SFS 1841, nr 40, s. 3. Regeringens makt öfver departementernes underordnade tjenstemän (är) alldeles oinskränkt (i Norge). Palmblad Norige 378 (1846). Jag (hade) samma dag kl. 1/2 3 varit hos Adlercreutz i hans departement och omtalat mitt nej. De Geer Minnen 2: 126 (1892). Från mitt departement utgingo (vid 1877 års riksdag) två större författningsförslag. Därs. 203. SFS 1900, nr 9, s. 3. — jfr (†): Commercierne och manufacturerne ähro ock under thenne herr Colberts departemente. C. Bonde (1678) hos Bonde Ant. om Bondesl. 9: 254 (om fr. förh.). — jfr CIVIL-, ECKLESIASTIK-, EKONOMIE-, FINANS-, HANDELS-, HANDELS-, OCH MANUFAKTUR-, INRIKES-, JORDBRUKS-, JUSTITIE-, KRIGS-, LANDTFÖRSVARS-, MILITÄR-, REGERINGS-, SAMFÄRDSELS-, SJÖ-, SJÖFÖRSVARS-, STATS-, STATSRÅDS-, UTRIKES-DEPARTEMENT.
b) [jfr liknande anv. i t. o. eng.] (i sht i fackspr.) om viss afdelning i arméförvaltningen o. af flottans varf (samt motsvarande äldre förvaltande verk, krigskollegium, amiralitetsverket osv.), af kammarrätten (till o. med år 1879), af generalpoststyrelsen (till o. med år 1873), af fångvårdsstyrelsen (till o. med år 1877), af generaltullstyrelsen (till o. med år 1878), samt af liknande inrättningar i utlandet. (För det sjunde) Skall Hufvud-Person af hwart och et Collegio, Departement och Re(ge)mente .. taga en skriftelig Ed utaf alla under honom stående personer. Stiernman Com. 6: 563 (1718). Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 75 (efter handl. fr. c. 1749). Regl. f. fl. förvaltn. 1796, s. 8. (Krigs-)Coll(egium) arbetar på fem departementer: Artilleri, Fortifications, Utrednings, Underhålls och Civildepartementerne. SC 1: 740 (1820). Detta i alla hänseenden lika vigtiga, som i frågan om den hufvudsakliga artikeln, bröd, i vår tanka kan hända något mindre väl administrerade departement (dvs. sjöprovianterings-detaljen). Gosselman N. Amer. 2: 165 (1835). Civila departementet (af Arméförvaltningen). Sv:s statskal. 1910, nr 86-89. — jfr ARTILLERI-, CIVIL-, EKIPAGE-, FORTIFIKATIONS-, GENERALFÄLTTYGMÄSTARE-, INGENJÖRS-, INTENDENTS-, KAMERAL-, KANSLI-, KRIGSREVISIONS-, MILITÄR-, MIN-, SJÖMILITIE-, TORPED-, UNDERHÅLLS-, UTREDNINGS-, VARFS- OCH ARTILLERI-, ÖFVERREVISIONS-DEPARTEMENT.
c) [jfr motsv. anv. i holl. samt ä. fr. le département ordinaire des domestiques. I sv. torde den moderna språkkänslan snarast uppfatta denna bet. såsom en tillfällig, mer l. mindre skämtsam, bildlig anv. af a] (i sht i ssgr) om viss (jämförelsevis omfattande l. betydlig) afdelning af hus l. bostad l. hushåll. Båda (sidorna af teatervinden heta) efter hvar sin undermaschinist, som der har sitt särskildta departemang. Sturzen-Becker Med blyerts 281 (1842). — jfr HUSHÅLLS-, INRE-, KÖKS-, STALL-DEPARTEMENT.
d) [jfr holl. dit behoort niet tot mijn departement, fr. cela n’est pas de son l. dans son département] (mindre br.) i allm.: verksamhetsområde. Skötandet af trädgården kommer på fruns departement. Jag .. (skulle) äfven hafva på mitt departement att uppgifva .. en riktig plan och ritning till (landstigningen). J. C. Toll (c. 1772) i 2 Skån. saml. 4: 16. Denna sak hörer icke till mitt departement, till min befattning. Dalin (1850; angifvet ss. bildl. o. familjärt). — (†) Fredric Sparres och Mag. Osbecks departement är att upprätta Katalogen på mitt Mussel-Cabinet. Tessin Dagb. 124 (1757).
2) [efter motsv. anv. i fr. Departementsindelningen infördes i Frankrike 1789. Bet. har väl snarast utvecklats ur den i ä. fr. förekommande bet.: ämbetsdistrikt] administrativt område i det moderna Frankrike, motsvarande det svenska ”län”; stundom (efter motsv. främmande uttr.) om liknande område i andra land, särsk. i södra o. mellersta Amerika. Litt. tidn. 1795, s. 252. (Republiken Colombias) nuvarande statistiska indelning i tolf Departementer och trettioåtta Provinser. Gosselman Col. 2: 230 (1828, 1830). Svedelius Statsk. 2: 154 (1868). Under den första revolutionen (i Frankrike) upphäfdes den gamla indelningen i landskap och ersattes af en konstlad fördelning i departement eller län, med namn efter berg, floder o. d. Svensén Jorden 350 (1887). 2 NF 5: 192 (1906).
(1) -CHEF~2. (departement- Ad. prot. 1834, nr 14, s. 147) En departements-chef blifver föraktad, som .. nödgas förlita sig på sina tjenstemän. Rademine Knigge 3: 48 (1804). (I direktionen för Kungl. teatern finnes) En Förste Departements-Chef, som eger serskild vård och tillsyn öfver hela den ekonomiska förvaltningen, samt En Andre Departements-Chef för den litteraira och artistiska samt personalens tjenstgöring på Scenen. Regl. f. K. theat. 1834, § 1. Departementscheferna i General-Tullstyrelsen. Backman Lags. 6: 336 (1850). Sv:s statskal. 1890, afd. 108 (titel på ämbetsman som kvarstod i generaltullstyrelsen sedan tiden före omregleringen 1878). särsk. till 1 a. BtRProt. 1834, III. 34: 2. Dalin (1850). Svedelius Statsk. 1: 115 (1868). SFS 1894, nr 24, s. 9. —
(1 b) -OFFICER~002 l. -OFFICERARE~00200. Regl. ang. virkeslev. 17 maj 1825, § 96; jfr Regl. 8 mars 1859, § 78. —
(2) -RÅD~2. konkret; i fråga om franska förh. Held o. Corvin Verldsh. IV. 1: 92 (1852). Dessa departementsråd närma sig således till karakteren af stadigvarande församlingar. Svedelius Statsk. 2: 166 (1868). —
-SKRIFVARE~200. särsk. till 1 b. Från och med den 1 januari 1908 (komma) 6 departementsskrifvare .. att anställas å kungl. Arméförvaltningens artilleridepartement. PT 1907, nr 262 A, s. 4. —
(1 a) -STYRELSE~200. jfr DEPARTEMENTAL-STYRELSE. Ad. prot. 1834, nr 14, s. 140. Därs. 1840, nr 2, s. 284. —
Spalt D 931 band 6, 1910