Publicerad 1909   Lämna synpunkter
DELNING de3lniŋ2 (de`lning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
vbalsbst. till DELA, v.1 — särsk.
1) till DELA, v.1 1. — särsk.
a) till DELA, v.1 1 c. Tiällmann Gram. 153 (1696). jfr: Diphthongorum delning (dvs. särskrifning). Cellarius Lat. gram. 111 (1703, 1730). — jfr GRUNDSTAFVELSE-, LJUDSTAFVELSE-, SKRIF-, STAF-, STAFVELSE-DELNING.
b) boktr. konkret: del l. afdelning af manuskript, ark o. d. (Mången sättare) tager .. till sig .. en ovanligt stor ”delning” (del af manuscriptet). Fahlgren Boktr. 65 (1853). Ehuru det (dvs. arket) af bokbindaren måste skäras i sex delar, är dock den förmånen dermed förenad, att alla tre delningarne bli lika tjocka. Därs. 89.
2) (numera föga br.) till DELA, v.1 3: indelning; konkretare (jfr c, d, e): sätt att indela l. hvarpå ngt indelas l. är indeladt; stundom närmande sig bet.: (på indelning grundad) systematisk uppställning (jfr 3). Emporagrius Cat. G 5 b (1669). (De) som förstå tidsens deelning och stiernornas lop. Spegel Gl. 584 (1712). Imaginatio (dvs. inbillningsförmågan) är efter then delning, som jag tilförenne giort, af tv slag. Rydelius Förn. 150 (1721, 1737). (Denne präst) uppehåller sig ej med onödiga bevis, invefvade (dvs. invecklade) delningar (osv.). Dalin Arg. 2: 244 (1734, 1754). Fiskarnas delning efter sin olika betäckning och olika utseende. Paykull Præs. i VetA 1796, s. 9. Nyblæus Forskn. III. 2: 234 (1890). — särsk.
a) i numera obr. förb. (Filosoferna hafva) Menniskiors siäl åter igen til deelning tagit, och henne vthi mångehanda Sorter deelat och åthskilt. Sigfridi a 4 a (1619). Cölnisch wicht hafuer thenne (dvs. följande) Delning. Stiernhielm Arch. F 2 a (1644).
b) [jfr lat. partitio] log. angifvande af ett föremåls l. begrepps beståndsdelar; särsk. konkretare, benämning på ett särsk. slag af omdöme: partition; jfr DELNINGS-LED 1, -OMDÖME, -SLUT samt INDELNING. Med indelning (divisio) får man ej förblanda delning (partitio), som består i en framställning af ett begrepps beståndsdelar. Lindblom Log. 260 (1836). Afzelius Log. 67 (1847, 1864). Borelius Log. 75 (1863, 1882).
c) byggn. konkret: på visst sätt (t. ex. gm paneler l. friser l. afsatser) utmärkt o. från andra skild(t) afdelning l. parti af en byggnad o. d. Hörnpartierna (af byggnaden) hafva tre delningar med hvälfda fönster i båda våningarne. Tekn. tidskr. 1872, s. 129. (Elliptiska bågar) uppstiga direkte från kapitälerna (på pelarna), hvarigenom alla horisontela och vertikala delningar blifva i det närmaste lika stora. Därs. 1874, s. 268. Därs. 1898, B. s. 96. Koret (i Mariakyrkan i Sigtuna) är enskeppigt i två delningar. SD(L) 1900, nr 478, s. 1.
d) (†) konkret: gm indelning fastställd (från andra sidoordnade afgränsad) afdelning l. klass l. distrikt osv. De nyaste Botanici Methodici (hafva) nödgas (dvs. nödgats) att sättia alla Vegetabilier uti vissa Classer åg Delningar. P. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 52. En man af hvarje delning i probsterierna. Sv. synodalakter 1: 402 (1751).
e) [jfr mlat. divisiones versuum] (†) konkret: afdelning (vers o. d.) af liturgisk text. I Italien .. hosta (de) alle ut, under det Presten håller up med Delningarne, och sedan är det .. tyst. Björnståhl Resa 2: 35 (1773).
3) till DELA, v.1 3 b. jfr CIRKEL-, GRAD-DELNING. — särsk.
a) (i sht i fackspr., numera mindre br.) afstånd(et) mellan två delstreck, grad; delstreck på en skala. Den 11:te delningen på skalan. Fock Fys. 8 (1853, 1859). För hvarje hvarf skrufven gör, framskrufvas hjulet en delning. Uppf. b. 2: 66 (1873). — jfr CIRKEL-DELNING.
b) (†) förhållande l. proportion (mellan de olika afdelningarna af ett helt). Rålamb 8: 161 (1691). Styckerne på ett Batterie skola allesamman wara af en Caliber; elliest där de til sorten åtskillige äro, blifwer .. bröstwärnet af olika delning och proportion uti skottanglarna. Grundell Artill. 193 (1705).
c) [jfr motsv. anv. i t.] tekn. om det sätt (med afs. på finhet l. groflek) hvarpå kanten af ett kugghjul är tandadt. ”Delningen” i de i hvarandra ingripande hjulen måste vara densamma. Westin Hållfasthetsl. 137 (1888). — konkret: afstånd(et) l. stycke(t) emellan två kuggar på en delningscirkel, hvar o. en af de gm kuggar utmärkta afdelningarna på ett kugghjul. (Kuggskärningsmaskinen) skar kuggar på ett cylindriskt hjul med c:a 25 mm delning. Tekn. tidskr. 1895, M. s. 30. Delnings-Apparater med 24 delningar. Priskatal. fr. W. Sonesson 1895, s. 65. Starck Hållfasthetsl. 75 (1903).
4) till DELA, 4, 7, 11. E. Emporagrius i KOF II. 2: 280 (c. 1655). Effter moderen är ännu ingen deelningh skedd. Växiö domk. akt. 1697, nr 194. Alle arfskiften skola underskrifvas .. af the goda män, som delningen bivistat hafva. ÄB 12: 11 (Lag 1734). År 1315 (blef) delningen sålunda faststäld, at Härtig Erik skulle hafva Lödöse Slott (osv.) … Härtig Valdemar skulle hafva Stockholm (osv.). Lagerbring 1 Hist. 3: 109 (1776). Den politiska jemnvigten hindrade ej Polens delning. Geijer I. 8: 100 (1835). En summa af 1000 R:dr till lika delning emellan fyra personer. Dalin (1850). En rättvis, orättvis delning. Därs. Många tvistefrågor, så vanliga vid delning af arf, skulle här lätt kunnat uppstå. De Geer Minnen 2: 197 (1892). Ingen delning, allt gemensamt för alla samhällsmedlemmar såsom för medlemmarne af en familj! J. Leffler i Ekon. samh. 1: 448 (1894; i redogörelse för kommunisternas program). — jfr ARBETS-, BET-, BÄNK(E)-, FATTIG-, GÄRDSGÅRDS-, STÄNGSEL-, VÄG-DELNING. — särsk.
a) i uttr. gå i delning.
α) jur. om person: inlåta sig på l. (ss. part) vara med om ett delande (af ngt) i delar (i sht i fråga om ägoskifte); särsk. med prep. med. Han hafwer intet dett witzord, att han må räknas till rätta Solskifft och gå i dehlning uthi fleere skifften med Grannarnas skifften i Åker och Äng. Verelius Ind. (1681; under rismal). Dalin (1850).
β) (†) om sak: undergå ett delande, delas. Fast offta Landet gick i delning, war alltid .. Upsvearnas Kung Öfwerkung. Rudbeck Atl. 1: 632 (1679). Eberhardt Allm. hist. 1: 198 (1766). Lindfors (1815).
b) (numera föga br.) i förb. till delning, i sht förr äfv. till delnings, till fördelning; ofta med prep. emellan (jfr DELA, v.1 4 b, 11 a). Niute therföre (dvs. ss. arfvode för det nu nämnda) twå öre hwar gång, honom (dvs. skepparen) och Skipsfolcket .. til deelnings. Sjöl. 1667, Skipl. 8. Efter hans (dvs. Rolf Krakes) död var Dannemark lämnadt en hop Små-Konungar til rofs och delnings. Dalin Hist. 1: 388 1747). (Det finnes) ej mer till delnings emellan Enkan och 6 oförsörjda Barn öfrigt .. än 72 D:r 4 1/3 öre. Linné Bref I. 1: 290 (1769). SP 1780, s. 346 (”330”). Porthan Bref t. samt. 105 (1784). Tilly dog, lemnande sin ringa förmögenhet till delnings emellan sina gamla Valloner och en älskad brorson. Fryxell Ber. 6: 384 (1833). Och qvinnor der och annat byte (skola) lemnas / Till delning ut åt mina tappre män. Bäckström Dagv. Frey 90 (1876). Böterna gå till jemn delning mellan kronan och åklagaren. Hahnsson (1888). (†) I stället för 9 tunnor guld, hade visst dubbelt så mycket af Kronans medel, kommit enskilda rådande personer til delnings. Schönberg Bref 2: 276 (1778). — särsk. (†) till DELA, v.1 11 e. (Svärdsriddarna) innehade .. landet (dvs. Livland) til delnings med de Andelige i mer än trehundrade tiugo åhr. Dalin Hist. 2: 184 (1750).
c) i sht jur., till DELA, v.1 4 c, 11 d: skifte; särsk. i förb. laga delning, laga skifte. Delningen förrättes .. efter Lag och den rätta praxin, så at hvar får sin del i liuft och ledt. Publ. handl. 1: 623 (1725; om skiftande af hemman). Vid laga delning å en från 1/16 mantal Smetofta Rafvelsgården för alltid afsöndrad lägenhet. PT 1898, nr 235, s. 4. 1 NJA 1908, s. 126. — jfr ARF(S)-, BO-, HEMMANS-, HUS-, JORD-, LANDTMÄTAR(E)-, STOR-, STORSKIFT(E)S-, SÄMJE-, ÅTTINGA-, ÄGO-DELNING. — särsk. mer l. mindre konkret. Gåffue the (dvs. ständerna på riksdagen i Strängnäs 1547) och tå konung Göstaff theras breff och segill på the land och län, som han .. sine käre söner thill furstendömer giffuit hade, ther wppå han ordning och deelning då för dem wplässa lott (dvs. lät). Brahe Kr. 57 (c. 1585). Ei får Landtmätaren ombyta Hemmanens urminnes delningar i rätt sol-skifte. Publ. handl. 1: 623 (1725). Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolag (har) .. sökt lagfart å .. 0,411 kappland under Littera Mb i den så kallade Linderborgska delningen. PT 1902, nr 27 B, s. 1.
5) till DELA, v.1 8 f; i ssgn RÄTTS-DELNING.
6) till DELA, v.1 14: fördelning. Andra Dagens Skapelse Om Watnens Delning. Spegel Guds verk 51 (1685; rubrik). Ärendernas delning emellan flere personer medförde .. den följd att ingen hade stor magt. Svedelius Statsr. ansv. 23 (1856). Det ekonomiska arbetets tilltagande delning och specialisering. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 293 (1893). Den maktens delning på skilda händer, som är den amerikanska författningens a och o. Fahlbeck Sv:s förf. 162 (1904). — särsk.
a) [efter mlat. divisio duodecim apostolorum; jfr t. apostelteilung] i uttr. apostlarnas delning, i den kyrkliga kalendern (i sv. almanackan till o. med år 1900) benämning på den 15 juli. Alm. 1662, s. 14. Alm. 1900, s. 16. jfr: På Apostlarnas delnings dag. Lagerbring 1 Hist. 4: 104 (1783).
b) (†) till DELA, v.1 14 f: i uttr. gifva en delning åt, närmande sig bet.: afleda, distrahera. (Måhända hade) hans hustrus sorgbundna ansigte slutligen gifvit en delning åt hans sjelfbehagliga idéer — allt nog, han bevakade Majkens dörr som en verklig vaktpost. Carlén Köpm. 2: 510 (1860).
7) (†) sönderdelning, upplösning; jfr DELA SÖNDER 1 slutet samt DELA, v.1 17. Wallerius Chem. phys. 1: 1 (1759). Chemisk delning och hopsättning. Bergman Jordkl. 121 (1766). Vi känne ännu icke yttersta graden af Delning och Uplösning. Fischerström 3: 367 (c. 1788).
8) till DELA, v.1 18. Flere af de dölgde Maskkräken (kunna) äfven föröka sig genom en sjelfvillig eller naturlig delning. A. Modeer i VetAH 1792, s. 102. Ett tvillingkörsbär .. som deladt tycks, / Men är i delningen en enhet dock, / Två ljufva bär på en och samma stjelk. Hagberg Shaksp. 1: 53 (1847). Tillväxten visar sig i alltjämt fortgående delning av en eller flere ursprungliga celler. Vasenius Harmoni 106 (1908). jfr CELL-DELNING. — särsk. gymn. i fråga om extremiteternas skiljande från hvarandra; motsv. SLUTNING. L. G. Branting 1: 149 (c. 1850). Delning och slutning. Dessa benämningar användas vid benens samtidiga rörelse från och till hvarandra. Hartelius Sjukg. 79 (1870, 1892). jfr ARM-, BEN-DELNING.
9) (†) till DELA, v.1 20: splittrande, söndrande osv.; konkretare: (tillstånd af) splittring l. söndring, split, oenighet. Konungen i Norige ville betiena sig af de Svenska Sinnens delning til sin Faders befrielse. Dalin Hist. 2: 551 (1750). Delning i meningar, vota. Dalin (1850).
10) till DELA, v.1 21. — särsk. (föga br.) konkretare: ställe där (l. räknadt från hvilket) ngt förgrenar sig l. är klufvet. (Ophrys major) som hade i sin läpp en honnugsgrop, som gick ifrån basin til läppens delning. Linné Öl. 61 (1745). (Upptill) delar sig svampen (Lycoperdon quadriforme) i 4 .. toppar. .. När svampen mognar, spricker han midt i delningen och uttömmer ett grönbrunt fröstoft. O. Svartz i VetAH 1815, s. 123.
Ssgr: DELNINGS-APPARAT30~102. tekn.
1) till 1: apparat hvarigm ett helt delas mekaniskt i (lika stora) delar l. stycken; jfr -MASKIN 1. Delningsapparat för tvålblock. 2 Uppf. b. 7: 480 (1903).
2) till 3 (c): apparat som användes för utskärning af kuggarna på ett kugghjul; jfr -MASKIN 2. Tekn. tidskr. 1895, M. s. 30. Därs. 1899, M. s. 90.
(4 c) -ARFVODE~020. i sht landtmät. o. jur. arfvode för förrättadt skifte. Norell Saml. af K. M:ts bref 122 (1795). (Gode männens) ”delningsarfvode” (vid arfskifte) är genom Lag bestämdt till en half procent. Schrevelius Civilr. 3: 228 (1849, 1858). 1 NJA 1908, s. 25.
(1) -ARTIKEL. [jfr t. teilungsartikel] (†) språkv. i romanska o. andra språk: partitiv artikel; jfr KVANTITETS-ARTIKEL. Lindströmer Ital. gram. 24 (1803). Almqvist Fr. spr. 27 (1838).
(4 c) -BESKRIFNING~020. landtmät. o. jur. jfr -INSTRUMENT 2. (Skiftesmannen bör) i delningsbeskrifningen särskildt utföra, hvad egor .. hvarje hemmansdel erhållit. SFS 1866, nr 76, s. 34. År 1865 upprättad delningsbeskrifning öfver alla egorna. PT 1892, nr 28, s. 1. 1 NJA 1908, s. 24.
(4 c) -BOK. (i Finl.) landtmät. o. jur. = -INSTRUMENT 2. Landtmätare vare skyldig att .. upprätta delningsbok och renovation af densamma. FFS 1892, nr 17, s. 6.
(4) -BOM. (i Finl.) bom som vid flottning af stockar tjänar till att åtskilja olika ägares stockar, skiljebom, sorteringsbom. Ruots.-suom. metsänhoito-san. (1893).
(1) -BORD~2. tekn. i hålpress: med hål försedt bord (försedd skifva) på hvilket (hvilken) det metallstycke lägges som skall förses med hål; matris, dyna. PT 1908, nr 212 A, s. 1.
(4 c) -BREF. (†) skiftesbref; jfr -BESKRIFNING. Publ. handl. 4: 2853 (1749). Då Chartan är upsatt och ägodelningen förrättad, uprättas Delningsbref, som tydeligen utsätter huru delt blifvit. Fischerström 4: 67 (1792).
(3 c) -CIRKEL~20. [jfr t. teilungszirkel] tekn. i fråga om kugghjul: (tänkt) cirkel på hvars periferi kuggarna afmätas vid hjulets konstruerande o. som tänkes ss. tangerande en motsv. cirkel å det andra i hjulet ingripande kugghjulet; jfr -CYLINDER. Jernk. ann. 1822, s. 131. Kuggantal och delning beräknas .. af konstruktören, hvilken derjemte uppritar delningscirkeln och tillhörande kuggprofil. Tekn. tidskr. 1879, s. 63. Starck Hållfasthetsl. 74 (1903).
-CIRKEL-CYLINDER—10~020. (mindre br.) tekn. (tänkt) cylinder, hvarpå delningscirkeln ligger; jfr -CYLINDER. Ångström Reuleaux Konstrukt. 357 (1877).
(3 c) -CYLINDER~020. (mindre br.) tekn. = -CIRKEL-CYLINDER. Tekn. tidskr. 1879, s. 65.
(3 c) -DIAMETER~1020, äfv. ~0200. tekn. delningscirkels diameter. Tekn. tidskr. 1901, M. s. 48.
(1) -DISTANS~02. sjöt. vid skeppsmätning: afstånd på djupet mellan de olika bredder som uppmätas å en (tänkt) tvärsektion af fartyget. SFS 1874, nr 41, s. 15. Därs. 1894, nr 46, s. 1.
(4) -FÖRBUND~02. (numera knappast br.) jfr -FÖRDRAG. Kort förän striden begyntes, hade Olof Skötkonung, Sven Tiugoskägg och Eric Jarl giordt et delnings-förbund och skiftat Olof Tryggasons Rike. Dalin Hist. 1: 614 (1747).
(4) -FÖRDRAG~02. [jfr t. teilungsvertrag] fördrag mellan flera makter gående ut på en delning l. en inbördes fördelning af landområde o. d.; jfr -FÖRBUND, -TRAKTAT. Loebell Becker Verldh. 11: 76 (1834). (Ryssland o. Preussen undertecknade) den 17 febr. .. det polska delningsfördraget. Odhner G. III 1: 64 (1885).
(4 c) -FÖRRÄTTNING~020. (i sht i Finl.) landtmät. o. jur. skiftesförrättning. Sättet för delnings- och egobytesförrättningars utförande. FFS 1895, nr 21, s. 17.
-GRUND~2. särsk.
1) [jfr t. teilungsgrund] (föga br.) till 2: indelningsgrund. Möller Princ. bot. 3 (1755). Synden .. indelad efter apostelns delningsgrund i ögonens begärelse, köttets begärelse och ett högfärdigt lefverne. Thomander 2: 61 (1831). Rydqvist SSL 1: 250 (1850).
2) (föga br., se dock nedan) till 4. G. F. Gyllenborg 2: 51 (1777, 1795). SvT 1852, nr 169, s. 3. särsk. (fullt br.) landtmät. o. jur. till 4 c: norm efter hvilken hvarje skiftesdelägares delaktighet i skifteslaget bestämmes (t. ex. mantal, öretal, innehaf m. m.). Publ. handl. 5: 3254 (1752). I den del af riket, som låg regeringens gamla säte närmast .., nämna alla lagar öretalet, såsom delningsgrund i byn. Bergfalk Sv. jord. beskattn. 70 (1832). Delningsgrund eller måttstock för ytors skiftande å landet så väl särskilda hemman emellan, som emellan delegare i ett och samma hemman, vare den, som i lag .. stadgad är. SFS 1866, nr 76, § 69. Och träffades mellan hemmansägarne den förening, att skattetalet skulle vara delningsgrund. 1 NJA 1905, s. 388.
3) norm för fördelning mellan delägarna i ett bolag o. d. af dettas tillgångar; jfr DELA, v.1 8, 11. Skulle utdelning af reservfonden ifrågakomma, skall summan af erlagdt förvaltningsbidrag utgöra delningsgrunden. SFS 1893, Bih. nr 50, s. 8.
(4 c) -GÅFVA. (i Finl., knappast br.) gåfva som gifves skiftesförrättaren efter förrättadt skifte. Ahlman (1872). Hahnsson (1888).
(4 c) -HANDLING~20. (i sht i Finl.) landtmät. o. jur. konkret: skifteshandling; särsk. i pl. ss. sammanfattande benämning på skiftesinstrument, karta, protokoll m. m. FFS 1895, nr 21, s. 13. Enligt delningshandlingar (innehåller) .. tomtskiftesjorden till tomten N:r 93 Litt. B 17,1 kappland. PT 1909, nr 2 B, s. 3.
(jfr 3 c) -HUFVUD~20. tekn. ”hufvud” å delningsmaskin vid hvilket delningsskifvan är fäst; jfr DEL-HUFVUD. Priskatal. fr. A. Christiernsson 1900, s. 291. —
-INSTRUMENT~102.
1) (föga br.) tekn. till 3: instrument hvarmed man delar ett helt i delar l. stycken; jfr -APPARAT 1. Huru stor nytta tilskynda icke Urmakare sig genom sina Skär-Machiner och Delnings-Instrumenter. Ljungquist Præs. i VetA 1752, s. 54.
2) (i sht i Finl.) jur. o. landtmät. till 4 c: (samtliga) handlingar öfver förrättadt skifte gm hvilka detta för framtiden äger sin giltighet; skiftesinstrument; jfr -BESKRIFNING, -BOK, -BREF. Landtmätaren (bör), så snart Chartan blifvit förfärdigad, .. den samma, jämte delningsInstrumentet, til Contoiret i Stockholm insända. Publ. handl. 4: 2852 (1749). Björkegren (1784; under partage). Kungör. 8 jan. 1824, s. 7. Då klyfningsskifte vunnit laga kraft, skall länelandtmätaren i jordregistret införa delarne såsom skilda lägenheter samt derom teckna bevis å kartan och delningsinstrumentet. FFS 1895, nr 21, s. 12.
(4 c) -KARTA~20. (i sht i Finl.) landtmät. o. jur. karta som upprättas vid skifte, skifteskarta. FFS 1895, nr 21, s. 13.
(4 c) -KLADD~2. landtmät. o. jur. kladd l. utkast till delningsbeskrifning. NDA 1867, nr 151, s. 3. Östersundsp. 1903, nr 38, s. 4.
(4) -KVOT~2. adm. i fråga om vägdelning: uppskattningstal som belöper sig på hvarje vägtalsenhet. SFS 1893, Bih. nr 24, s. 16.
(4 c) -LAG, r. (i Finl.) skifteslag. Sv.-fin. lagterm. (1883). Hahnsson (1888).
-LED~2.
1) [jfr t. teilungsglied, nylat. membrum partitionis] (numera mindre br.) log. till 2 b, om hvar o. en af predikatsdelarna i en partition; äfv. [jfr nylat. membrum divisionis] (knappast br.) om predikatsled i en division l. ett divisivt omdöme; jfr INDELNINGS-LED. Lindblom Log. 189 (1836). Afzelius Log. 68 (1847, 1864).
2) byggn. till 2 c: led (i ornament l. dekoration) bestämdt att afgränsa ett parti mot ett annat. En riktig användning finna de (dvs. band) som ramverk och delningsled för tak-, vägg- och golffält, för fyllningar (osv.). Adler Meyer 143 (1892).
(3 a) -LINJAL~02. tekn. linjal för indelning af räta linjer; jfr -SKIFVA 1. Till indikatorn följer för detta pris: .. 1 Delningslinial med vinkelskenor. Priskatal. fr. W. Sonesson 1895, s. 178.
-LINJE~20. [jfr t. teilungslinie]
1) till 1: linje utefter hvilken ngt är deladt l. som skiljer angränsande delar; jfr -YTA. (Vid delning af parallellogrammer i ett visst antal lika delar) dragas delningsliniorne vtur delnings puncterne jämgående til lodrätthögderna. Mört Weidler 121 (1727). Almroth Karmarsch 131 (1838). Diagonaler, transversaler och delningslinierna för månguddiga stjernor gifva .. reguliera och halfreguliera figurer. Adler Meyer 28 (1892). Lundell (1893).
2) (†) landtmät. till 4 c: gränslinje mellan gm skifte åtskilda ägolotter, skifteslinje. Delnings-linierne utmärkes med visse stenar, dock så, at de ei i framtiden för Bye-rör måge tagas. Publ. handl. 1: 623 (1725). Därs. 6: 4599 (1757).
(4) -LÄNGD~2. adm. längd l. förteckning öfver huru ngt delats; särsk. i fråga om delning af vägunderhållningsskyldigheten. Delningslängd öfver allmänna vägar. SFS 1893, Bih. nr 24, s. 17.
(4) -MAKT~2. (tillfällig ssg) konkret: makt l. rike som varit med om att dela ngt. De begge delnings-makterna, Preussen och Ryssland, måste i första rummet vara betänkta på att sätta sitt Polska byte i säkerhet. Malmström Hist. 6: 456 (1877).
(4 c) -MAN~2. landtmät. o. jur. person som förrättar l. har förrättat skifte, skiftesman; jfr DELO-MAN 1. Och vore (vid arfskiftet) efterskrefne gode Herrar och Männ såsom ombedne liqvidatorer och delningsmän tillstädes .. Vgl. fornm. tidskr. II. 8—9: 191 (i handl. fr. 1679). Alla delningar böra bekräftas med deltagarnes och delningsmännens underskrift å delnings-brefvet. Publ. handl. 5: 3389 (1752). Därs. 7: 5388 (1762). Weste (1807). Dalin (1850). Hahnsson (1888).
-MASKIN~02.
1) tekn. till 1: maskin gm hvilken man delar ngt i delar l. stycken osv.; jfr -APPARAT 1. Tekn. tidskr. 1872, s. 131. 2 Uppf. b. 4: 479 (1899).
2) fys. o. tekn. till 3: maskin gm hvilken man mycket noggrant kan indela mått, gradera skalor osv. äfvensom noggrant uppmäta längder; jfr -APPARAT 2. A. Wedholm i Jernk. annal. 1829, Bih. s. 311. En delningsmaskin för räta linjer. Berzelius Själfbiogr. ant. 162 (c. 1845). Man skiljer mellan lineära delningsmaskiner, med hvilka strecken inritas på lineära skalor eller linealer, och cirkeldelningsmaskiner, med hvilka vinkelgrader uppdragas. NF (1879). 2 Uppf. b. 2: 17 (1901).
(1) -MUR~2. (numera föga br.) byggn. mur som delar (det inre af) en byggnad i flera afdelningar l. rum; skiljemur; jfr -VÄGG. Eneman Resa 1: 64 (1711). Byggnader af större längd och 50—70 fots bredd utan alla inre delningsmurar. Rothstein Byggn. 569 (1856, 1875). Ikonen (1889).
(jfr 2 b) -OMDÖME~020. (knappast br.) log. Lindblom Log. 262 (1836).
(1) -ORT~2. bergv. i kolgrufvor: benämning på hvar o. en af de i vinkel från diagonalort l. stundom direkt från schaktorten parallellt utgående orter gm hvilka flötsen uppdelas i mindre partier. 2 Uppf. b. 5: 187 (1902).
(1) -PLAN~2, n. tekn. plan utefter hvilket ngt är deladt; jfr -YTA. Hvardera halfvan (af gjutformen) är åter delad uti tvenne hälfter efter ett plan, som går .. i rät vinkel mot första delningsplanet. Almroth Karmarsch 156 (1838). Tekn. tidskr. 1899, M. s. 88.
(4) -PROCENT~02. jur. viss procent som tillkommer förrättare af arfskifte. SFS 1896, nr 21, s. 47.
(8) -PROCESS~02. (i sht i fackspr.) klyfningsprocess; särsk. i fråga om den process hvarigenom åtskilliga lägre djur föröka sig. Sundevall Zool. 187 (1858, 1864). Thorell Zool. 2: 475 (1865).
(1) -PUNKT~2. [jfr t. teilungspunkt] i sht mat. punkt där ngt är deladt l. skall delas; jfr -STÄLLE, -YTA samt DEL-PUNKT. Rålamb 4: 49 (1690). Triewald Förel. 2: 234 (1729, 1736). Wikforss (1804; under theilungspunkt). Genom delningspunkterna dragas linier parallela med en annan sida. Bergroth Geom. 96 (1876). SFS 1894, nr 45, s. 2.
-REDSKAP~20 l. ~02. särsk. till 4 c. (Vandalernas höfding Genserik) fördelade .. vissa landområden emellan höfdingar och folk, hvarvid rep begagnades såsom mätnings- och delningsredskap. Falkman Mått 1: 102 (1884).
(4 c) -SAMMANTRÄDE~1020. landtmät. o. jur. sammanträde mellan parterna i ett skifte. Fliesberg Handb. f. köpm. (1900).
(2) -SCHEMA~20. (mindre br.) schema l. schematiskt uppställd indelning af ngt. Nyblæus Forskn. III. 2: 224 (1890).
(3) -SKIFVA~20. tekn. = DEL-SKIFVA.
1) = DEL-SKIFVA 1; jfr -LINJAL. Skärtyg för hjul och dref äro kostsamme, mycken nötning underkastade och de dervid anbragte delningsskifvor som oftast allt för illa delade. G. Collin i VetAH 1812, s. 277. Ledaren .. kan vridas .. kring sin axel, förmedelst en delningsskifva. Almroth Karmarsch 649 (1839). Tekn. tidskr. 1895, M. s. 29.
2) (knappast br.) = DEL-SKIFVA 2. Weste (1807).
(2 b) -SLUT~2. (knappast br.) log. slutledning hvari öfversatsen är ett divisivt omdöme; jfr -LED 1. De så kallade delnings-sluten, i hvilka öfversatsen eller den allmänna regel, hvarifrån slutet utgår, är ett divisivt omdöme. Lindblom Log. 153 (1836).
(3) -STRECK~2. (i sht i fackspr., mindre br.) = DEL-STRECK. Almroth Karmarsch 271 (1838). Afstånden mellan delningsstrecken slå uti denna maskin (dvs. den Reichenbachska delningsmaskinen) endast fel med 25000/1 tum. Tekn. tidskr. 1872, s. 131. Hvart 10:de delningsstreck är längre än de öfriga. De Ron o. Virgin I. 1—3: 40 (1886). Tekn. tidskr. 1895, Allm. s. 125.
(1, 8) -STÄLLE~20. [jfr t. teilungsstelle] (föga br.) jfr -PUNKT. Delningsstället (på gjutformen) går öfver det vidaste stället på buken. Almroth Karmarsch 159 (1838).
(4) -SUMMA~20.
1) summa som skall delas i (vissa) delar l. lotter. Att skifta en gifven delningssumma uti lotter eller andelar. Zweigbergk Räkn. 143 (1839, 1861).
2) summa som vid en (för)delning (af ngt) kommer på hvars o. ens lott; i sht spelt. i fråga om betdelning (i vira). Quoten .. utvisar huru mycket hvar och en bör hafva af beterne, och kallas delningssumma. Lindskog Spelb. 185 (1847).
-SÄTT~2. särsk.
1) till 1 a. Ekholm Stafn. 5 (1758).
2) till 2: indelningssätt. Runeberg Intr. i VetA 1757, s. 6.
3) till 4. Min Cloris, klaga ej på himlens delnings sätt. Nordenflycht QT 1745, s. 23. Lidner 1: 107 (1783). Jag lärt, att aldrig klaga, / Nöjd med Guds delningssätt. Nyberg 2: 165 (1832). särsk. till 4 c. Faggot Præs. i VetA 1760, s. 16. DA 1824, nr 124, s. 8.
-TAL~2. [jfr DELA, v.1 1 e] (föga br.) mat. divisor. Nordlund Stud. i läran om talen 27 (1905).
(1 a) -TECKEN~20. [jfr t. teilungszeichen] (föga br.) bindestreck, afstafningstecken, divis. Sellander Formulär-saml. Föret. 6 (1796, 1806). Wikforss (1804; under theilungszeichen). Öhrlander o. Leffler (1852). jfr: Stundom användas .. skiljetecknen .. såsom delningstecken för tankarna. Enberg Sv. spr. 329 (1836).
(4) -TRAKTAT~02. jfr -FÖRDRAG. Lagerbring 1 Hist. 1: 198 (1769). Delnings-Tractaten emellan Konung Birger och des Bröder. Därs. 3: 83 (1776). Delningstraktaten i Verdun (år 843). Strinnholm Hist. 3: 474 (1848).
(8) -VÄF~2. bot. jfr -VÄFNAD. NF 10: 1394 (1886).
(8) -VÄFNAD~20. bot. väfnad (hos en växt) bestående af gm delning l. klyfning i förökning stadda celler, bildningsväfnad; jfr -VÄF. NF 2: 1542 (1878). Lundström Warming Bot. 36 (1882).
(1) -VÄGG~2. (numera föga br.) mellanvägg, skiljevägg; jfr -MUR. På dhelningsväggarna (i kaponjärerna) äro skiutgluggar. Carl XII Bref 441 (c. 1690).
(1) -YTA~20. [jfr t. teilungsfläche] yta som (vid delning af en solid kropp) uppstår hos hvar o. en af delarna invid det ställe där delningen skett; jfr -LINJE, -PLAN, -PUNKT samt BROTT-YTA. Almroth Karmarsch 131 (1838). Modellritningens profiler måste .. så mycket som möjligt sammanfalla med delningsytorna å modellen. Tekn. tidskr. 1872, s. 133.

 

Spalt D 663 band 6, 1909

Webbansvarig