Publicerad 1977   Lämna synpunkter
SLUTNING slɯ3tniŋ2, sbst.1, förr äv. SLUTTNING, sbst.1, l. (i bet. 2) SLUTING l. SLUTINGE l. SLUTTING l. SLYTTING, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sluting (-inng) 1563 (: Slutinngåringar, pl.)1890. slutinge 1764. slutning 1540 osv. slutninge- i ssg 1563 (: Slutninge rinngarr). slutting (-gh) 15581676. sluttningh 1670. slytting 1558)
Etymologi
[jfr d. slutning, mlt. slǖtinge (med bet.: inhägnad), mnl. slutinge (nl. sluiting), ffris. slūtinge; vbalsbst. till SLUTA, v.1; i bet. 2 sannol. lån från (m)lt. (jfr motsv. anv. i nl.)]
handlingen l. förhållandet att sluta l. sluta ngt l. vara avslutad o. d.; äv. konkret(are); särsk.
1) motsv. SLUTA, v.1 I 1 (särsk. 1 b, e), II 1 b: slutande, (av)stängning; äv. konkretare, särsk.: sätt att stängas l. stänga sig. Förmena .. (lybeckarna) sigh hava ringa skada af Wiselströmmens slutningh, aldenstund de over land hava tilförningh nok. OxBr. 6: 49 (1629). Dörrens slutning. Dalin (1854). Man kan .. omkasta tiderna för blommans öppnande och slutning endast med tillhjelp af temperaturförändringar, om man afstänger ljuset. BotN 1873, s. 118. Jag fann det vara omöjligt att .. (vid ett brott på underkäken) återställa munnens normala slutning. OdontT 1897, s. 148. Jacobæus HjärtBlodSj. 111 (1935; i fråga om hjärtklaffar). — jfr PORT-, SAND-SLUTNING.
2) (†) i konkret anv. av 1, om anordning för låsning l. fixering av ngt; särsk. dels: sprint, dels: ankarslut. Vnffånget Jgien Staff Jern .. Jtt(e)m .. Slutningar till Skötte .. 22 st. VaruhusR 1540. ArkliR 1558, avd. 3 (om ankarslut). Nilss Smedh för han een heel dag war uppe hooss segerwärket, och giorde een nyy sluttingh. VDR 1676, s. 292. Hjulet (på arbetskärran) hindrades .. af en, 7 tum lång, slutinge, som var stucken genom den beslagna yttersta ändan på axelen, at falla af. Chydenius SvarVetA 8 (1764). Zidbäck (1890).
3) ridk. motsv. SLUTA, v.1 I 2. Motvilja i slutning är alltid ett säkert bevis, att hästen bort ridas längre i öppnande; således att man börjat för tidigt att taga honom i slutning. Platen HlednRytt. 34 (1856). Vid slutning samlas hästen och ställes åt det håll, man ämnar sluta, hvarefter bakdelen tages innanför framdelens spår. Balck Idr. 1: 233 (1886). RidI 1930, s. 149.
4) språkv. motsv. SLUTA, v.1 I 3, om handlingen att sluta vokal l. förhållandet att vokal får slutet uttal. Man uttalar denna mellanstafvelse (i ordet merendels) så visst med slutit e, icke med ä, att denna vokal, genom sjelfva slutningen oftast försvinner, och ordet blir tvåstafvigt: merndels. Leopold i 2SAH 1: 164 (1801). Slutning av vokaler. Östergren (1941).
5) motsv. SLUTA, v.1 I 5 (o. II 3); i sht förr särsk. om handlingen att sluta trupp l. led o. d. (l. om handlingen att trupp osv. sluter sig); äv. konkretare, om resultatet. Richardson Krigsv. 2: 43 (1741). Leders öpning och slutning. KrigsmSH 1798, s. 182. Svenska kavaleriets förmåga att bibehålla samband och slutning i svår mark, under häftigt anlopp. KrigVAT 1846, s. 419. Sylwan Vial 1: 177 (1863). — särsk.
a) (numera mindre br.) skogsv. konkretare, hos skogsbestånd: slutenhet. KalSvFolkskV 1904, s. 140.
b) boktr. motsv. SLUTA, v.1 I 5 a. Täubel Boktr. 1: 91 (1823). GrafUppslB (1951). — jfr KIL-SLUTNING.
c) motsv. SLUTA, v.1 I 5 b; äv. (el.-tekn.) konkret, om anordning för slutande av strömkrets. Fock 1Fys. 576 (1855). Impulsorganet (i system för elektrisk uppvärmning av bostad) .. ger impulser till slutning eller brytning av värmeeffekten. TT 1943, Allm. s. 522. SEN 4201: 45 (1955; konkret). — jfr KORT-, KRUM-, RING-, STRÖM-SLUTNING. — särsk. (numera bl. tillf.) motsv. SLUTA, v.1 I 5 b β. Rothstein Byggn. 418 (1859).
d) motsv. SLUTA, v.1 I 5 c; särsk. (gymn.) om fot- l. benrörelse. Delning och slutning. Dessa benämningar användas vid benens samtidiga rörelse från och till hvarandra. Hartelius Sjukgymn. 80 (1870). Wide MedGymn. 105 (1895). — jfr FOT-, KNÄ-SLUTNING.
e) motsv. SLUTA, v.1 I 5 d. Acrel Chir. 289 (1759). Liksom suturering med konventionell teknik fordrar slutning av hudsår med kirurgisk tape en viss träning för att ge bra resultat. SvD(A) 1966, nr 134, s. 32.
6) [delvis eg. specialanv. av 5, delvis motsv. SLUTA, v.1 II 4] (†) i fråga om häst: samling. At samla hästens krafter eller om hans slutning. (l’Union.) Ungern-Sternberg Bourgelat 55 (1752; rubrik). (På grund av verkan av ryttarens hand o. skänklar) kunna Pesader, fritt traf utur handen, ryggning och halt ej annat, än hjelpa til slutning. Därs. 58.
7) (numera föga br.) motsv. SLUTA, v.1 I 6 b, II 5 b γ: anslutning (se d. o. d); särsk. konkretare, om resultatet. (De fornsvenska lagarna) röjde .. en altför nära slutning till det allmänt germaniska rättsmedvetandet, att icke (osv.). ASScF 11: Minnestal 1: 21 (1875).
8) (numera föga br.) motsv. SLUTA, v.1 I 13 (o. II 10, 11, IV 7, 8): avslutning; förr särsk. konkret: ställe där l. det varmed ngt avslutas l. slutar, slut (särsk.: ord- l. versslut). Banér GenGuvBer. 138 (1668; om brevslut). Rudbeck Atl. 2: 66 (1689; om ordslut). (Röda) Hafvets slutning (i Suezviken) är så bred, att det fordras två timars resa för den, som vill ifrån den ena ändan af slutningen till den andra. Eneman Resa 2: 7 (1712). Andra Rjm eller slutningar. Broman Glys. 2: 134 (c. 1730). Gullander SvarVetA 34 (1773). — jfr RIM-SLUTNING.
9) motsv. SLUTA, v.1 I 18: avslutande (av räkning); äv. dels (o. numera nästan bl., i vissa trakter, bygdemålsfärgat): avräkning (o. avlöning), dels (konkret) om bokslut (se d. o. 2). Balanzen och Slutning vthöfwer alla Räkningar vthi Hufwudboken. Hortulanus Räkn. L 8 b (1646). Wid räkningens slutning. Lind (1749). No finns de många, som inte har mer än tretti kroner å få ve slutningen var fjortone da. Koch Timmerd. 409 (1913).
10) (†) motsv. SLUTA, v.1 I 22: avgörande. Brunkman SvGr. 8 (1767).
11) (†) motsv. SLUTA, v.1 I 23: slutande; äv. konkret: överenskommelse; numera bl. i ssgn SLUTNINGS-ORT. ÅgerupArk. Brev 14/12 1763. Slutning af fred. Dalin (1854).
12) (numera föga br.) motsv. SLUTA, v.1 I 27; slutande, slutledning; äv. konkretare: slutledning (med tanke på dess innehåll) l. slutsats. Så länge ther är Frijd i Landet, lycksaligheet och framgång i alla saker, tå synes Gud tiga, och ther aff göra sig Epicuræerne een sådana slutning, qui tacet satis laudat. Spegel Oliw. B 3 a (1675). Hwaruti .. (djävulens) synd bestått .. nämner icke Skriften så uttryckeligen: dock kan man genom slutning finna det af .. Pauli ord til .. Timotheum. Nohrborg 165 (c. 1765). Hjelmérus FormLog. 13 (1889).
13) motsv. SLUTA, v.1 (II 2 o.) IV 2 a, om förhållandet att ngt (ventil l. dyl.) sluter (så l. så). Hufvudsaken (i fråga om ventiler till kolvpumpar) är att tät slutning ernås, och till detta ändamål finslipas såväl själfva ventilen som ventilsätet i anläggningsytan. LB 4: 483 (1907).
14) motsv. SLUTA, v.1 II 3 (o. III 1), om handlingen l. förhållandet att ngt sluter l. slutit sig samman; anträffat bl. i ssgn SKORPE-SLUTNING.
Ssgr: A (†): SLUTNINGE-RING, se C.
B (†): SLUTNINGO-RING, se C.
C: (12) SLUTNINGS-AKT. (numera föga br.) slutledningsakt. Lindblom Log. 194 (1836).
(1) -BULT. (†) sprintbult; jfr slut-bult. Röding 1: 343 (1794).
(12) -FORM. (†) form av slutledning. Lindblom Log. 164 (1836).
(8) -FÅRA. (†) slutfåra. SvKennelklT 1894, s. 58.
-FÖRMÅGA. särsk.
1) till 1, i fråga om sak: förmåga att (ligga an mot o.) tillsluta ngt. Löwegren BiolTekn. 144 (1942).
2) el.-tekn. till 5 c, om förmåga hos strömställare att tåla ström vid slutning. TT 1942, Allm. s. 124.
3) (numera föga br.) till 12: slutledningsförmåga; jfr slut-förmåga 2. Lyceum I. 2: 152 (1810). Sturzen-Becker Septemb. 72 (1834).
(1) -FÖRMÖGEN. (numera föga br.) som har slutningsförmåga (se d. o. 1). Petersson FysUnders. 258 (1908; om del av hjärtklaff).
(5 a) -GRAD. (numera föga br.) skogsv. slutenhetsgrad. Hannikainen (1893). Fennia XLIII. 2: 50 (1921).
(8) -HASTIGHET~002, äv. ~200. (numera föga br.) sluthastighet. Wensjoe Martensen Dogm. 486 (1849).
(1) -INRÄTTNING~020. (numera föga br.) i eldvapen: inrättning för tillslutning bakåt av eldröret, bakladdningsinrättning; jfr slut-inrättning 1, slut-stycke, sbst.2 a. EldhandvSkjutsk. 2: 4 (1877). Balck Idr. 2: 129 (1887).
(12) -KONST. (numera föga br.) slutledningskonst; jfr slut-konst. SKN 1843, s. 235.
(1) -MEKANISM. (i sht i fackspr.) (automatiskt) tillslutande mekanism; i sht förr särsk. i eldvapen: (bakladdnings)mekanism. EldhandvSkjutsk. 2: 13 (1877; på gevär). Slutningsmekanismen mellan munhåla och näshåla. SvTandläkT 1950, s. 313.
(1, 8) -MUR. (i sht förr) om befästningsmur som avstänger en fästningsgrav l. (åt ett visst håll) avstänger angränsande område från en fästning. Hårleman BrPiper 58 (1750). SvGeogrÅb. 1934, s. 101.
(11) -ORT. (numera föga br.) plats där (köp)avtal träffats. SFS 1893, nr 51, s. 4.
(1) -RING. (slutninge- 1563. slutningo- 1563 (: Slutinngåringar). slutnings- 1810) (†) låsring (se d. o. 2); jfr slut-ring. ArkliR 1563, avd. 22. KrigVAH 1810, s. 13.
(1, 3, 5) -RÖRELSE. särsk. (i sht i fackspr.) till 1: tillslutande rörelse, stängningsrörelse. VäxtLiv 1: 294 (1932; hos klyvöppning). SvTandläkT 1950, s. 188 (hos käke).
(5 c) -STRÖM. el.-tekn. om ström som sluter strömkrets vid tillslagning av strömställare l. ss. viloström passerar tillslagen strömställare; i sht förr äv.: inducerad ström tänkt ss. uppkommen vid slutning. Fock 1Fys. 628 (1855). Hylander Welter PopElTekn. 156 (1934).
(12) -SÄTT. (numera föga br.) sätt att sluta l. göra slutledning(ar); jfr slut-sätt 2. Möller (1790). Melin JesuL 3: 136 (1849).
(12) -VIS. (numera föga br.) gm slutledning. Biberg 2: 104 (c. 1820).

 

Spalt S 6936 band 27, 1977

Webbansvarig