Publicerad 1906 Lämna synpunkter DALKIGHET dal3kig~he2t, r. l. f.; best. -en. (mindre br.) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara dalkig. Dalin (1850). H. Bergroth i Tidskr. ped. fören. i Finl. 1895, s. 122 (angifvet ss. icke br. i Finl.). Spalt D 206 band 6, 1906 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
