| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
1) månens ljus, månljus. Klart, vackert månsken. Promenera, svärma i månskenet. Augusti månsken. G1R 26: 599 (1556). Det går som lappa vantar i månsken. Rhodin Ordspr. 40 (1807); jfr LAPPA 1 f. En vålnad, som spökar omkring i månskenet. Tegnér (WB) 3: 152 (1817). Nu sofver hans fagra Södermanland / I månskenets klara ljus. Snoilsky 4: 51 (1887). RinglekSkansen 5 (1898). — jfr AUGUSTI-, POLIS-MÅNSKEN m. fl. — Anm. Ordet är den vanligaste o. äv. folkliga beteckningen för månens ljus, men användes sällan i nutida fackspr., där det ersättes av ordet månljus. Det användes gärna om klart o. rikt flödande månljus (ss. vid fullmåne). — särsk.
b) bildl.; särsk. med tanke på månens (i jämförelse med solens) svaga ljus. (Det hedniska) förnuftets skumma syn och bleka månesken. Kolmodin QvSp. 2: 70 (1750). Det nattas i mitt sinne. / Snart minnets månsken herrskar blott derinne. Geijer I. 3: 323 (1846).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] (vard. o. skämts.) om flintskalle l. flintskallighet; jfr MÅNE, sbst.2 3. Frey 1846, s. 17. Litet början till månsken öfver hjessan. Hedberg Sardou 93 (1866). När man pikade honom för hans alltför tidiga månsken. Siwertz HemBab. 145 (1923).
-ANSIKTE~020, äv. ~200. (föga br.) = fullmåns-ansikte; jfr mån-ansikte. Blanche Tafl. 472 (1845). Hammar (1936). —
-BLEK. (i vitter stil) blek ss. månskenet l. av månsken, månblek; äv. bildl. En nog månskensblek verldsåskådning. Sturzen-Becker 1: 25 (1845, 1861). Kring de tomma marmorkaren / månskensbleka slumre paren. Levertin Salomo 75 (1905). —
-BLICK. (i vitter stil, tillf.) blick som på visst sätt påminner om månsken; jfr -öga. Du fromme Gud med dina månskensblickar. Tegnér (WB) 5: 147 (1821; om Balder). —
-FLOR. (i vitter stil) om månskenet tänkt ss. ett höljande flor. Stagnelius (SVS) 1: 241 (1813). Slätten hvilar / i månskensflor. Hansson Nott. 19 (1885). —
-HJÄLTE. om sentimental svärmare (ss. huvudperson i en litterär framställning o. d.). Frithiof är .. icke någon trånande månskenshjelte. 2SAH 52: 320 (1876). —
-HY. (i vitter stil) om blek hy; jfr -blek. Ingelman 57 (1828, 1843). Österling Fränd. 2: 62 (1916). —
-IDYLL. —
-LANDSKAP~20 l. ~02. konst. målning föreställande ett landskap i månsken. —
-POESI. om poesi av sentimentalt svärmisk karaktär (vari månskenet spelar en stor roll); särsk. om den nyromantiska poesien i förra hälften av 1800-talet. Den nya Tyska månskenspoësien. Tegnér (WB) 3: 409 (1820). —
-SVÄRMERI. svärmeri i månsken. NF 2: 173 (1876). Hans kärlekshistorier .. tyckas .. ha inskränkt sig till månskenssvärmerier. Fröding Eftersk. 2: 90 (c. 1892, 1910). —
-VIT. (i vitter stil) vit ss. månsken l. av månsken; äv. bildl. Snoilsky 4: 200 (1887). Hon log sitt månskenshvita skratt. Levertin II. 2: 14 (c. 1888). —
-VÄDER. (†) månsken. Hon far .. ut esom oftast i vagn om nätterna i detta måneskinswädret .. till att så förlusta sig. Ekeblad Bref 1: 214 (1653; rättat efter hskr.). —
-ÖGA. (i vitter stil) öga vars blick på visst sätt påminner om månsken; anträffat bl. i pl.; äv. bildl.; jfr -blick. Alla skumma drömmar / som gå med månskensögon under träden. Karlfeldt FlPom. 10 (1906). Johansson RödaHuv. 1: 65 (1917).
Spalt M 1873 band 17, 1945