Publicerad 1905   Lämna synpunkter
CYNISM synis4m (syni´ssm Dalin), stundom (i sht i bet. 1) KYNISM ky-, r. (m. Dalin (1850)); best. -en; pl. (i bet. cyniska yttranden l. handlingar) -er.
Etymologi
[jfr d. cynisme, t. cynismus, kynismus, eng. cynism, fr. cynisme, af lat. cynismus, af gr. κυνισμός, af κύων, hund (se för öfr. CYNISK)]
1) filos. motsv. CYNISK 1: cynikernas filosofi l. skola. Antisthenis lynne var dystert .. och förenadt med högmod och begär att synas. Hans Cynism var därföre misanthropisk, hans satir bitter. Grubbe Filos. skr. 1: 146 (c. 1835; jämfördt med handskr.). Diogenes från Sinope, hvilken kan anses såsom cynismens andre stiftare. Därs. Cynismens kulturfiendtlighet. Wägner Filos. hist. 1: 104 (1886).
2) (mindre br.) motsv. CYNISK 2; om yttre lefnadsförhållanden o. d.: eg. beskaffenhet l. skick som erinrar om cynikernas lefnadssätt; snusk, osnygghet, ytterlig torftighet. Drägten, en blå rock med röda uppslag och krage, var till cynism vårdslösad och öfverspilld med spanskt snus. PT 1903, nr 157 A, s. 3.
3) motsv. CYNISK 3: förhållande(t) l. egenskap(en) att i ord, åtbörder o. d. afsiktligt brista i hänsyn för det passande o. att med förkärlek uppehålla sig vid det oanständiga, särsk. beträffande sexuella förhållanden; yttrande l. handling som röjer denna egenskap; oanständighet, råhet, grofhet, plumphet, oblyghet, fräckhet; jfr SVINAKTIGHET. Cynismen är icke att fatta blott som smuts, utan det är ett med afsigt företaget afslöjande af de gröfsta naturliga behof för att åstadkomma en opposition mot en förfinad civilisations onatur. Ljunggren Est. 2: 97 (1860, 1883). Det gifves en cynism, som är berättigad, emedan den tjenar det komiska. Larsson Vischer Mod. 118 (1880). (J. Wallenberg) drager sig (icke) för att krydda skildringen med grofkorniga cynismer. NF 17: 168 (1892). Kvar äro ofta (i Bellmans dikter från hans senare år) blott tomt buller och larmande cynism. Levertin Fr. G. III:s dag. 75 (1897). Till ytterlighet stötande i sin ohöljda cynism. Schück Världslitt. 1: 482 (1900).
4) motsv. CYNISK 4: hänsynslös uppriktighet, stötande rättframhet; oblyghet, råhet, fräckhet; benägenhet att med misstro till den mänskliga naturen företrädesvis se dess uselhet; yttrande l. handling som röjer dessa egenskaper. Uppriktig ända till cynism. Jag som kände din grinande verldsåskådning, som kände dina cynismer. Strindberg Utop. 185 (1885). Den sällsamma cynism gentemot lifsvärdena, som gripit så många bland de yngre. Vetterlund Stud. o. dikt. 134 (1896, 1901).
Anm. Liksom man vid sidan af SKEPTIKER, SKEPTISK, STOIKER, STOISK har orden SKEPTICISM, STOICISM, har man till CYNIKER, CYNISK bildat en förr ngn gg förek. afl. cynicism (särsk. motsv. CYNISM 1) [jfr eng. cynicism]. Cynicismens anda. Engzell N. arb. 73 (1790). Höijer S. skr. 3: 409 (c. 1810).

 

Spalt C 290 band 5, 1905

Webbansvarig