Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BÅNGMÅL boŋ3~må2l, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[af BONMÅ under påverkan af MÅL]
(starkt hvard., numera föga br.) kvickt (grofkornigt) infall, bonmå; tal som utmärkes af (gröfre) kvickheter. Jolin Barnhusb. 91 (1849). Öberg Son. 59 (1905).

 

Spalt B 4705 band 5, 1924

Webbansvarig