Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BURRA bur3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE (föga br.); jfr BURR, sbst.1
Etymologi
[jfr sv. dial. borr’ ut sä, spänna ut sig, göra sig yfvig, möjl. samhörigt med BURRA, v.2; jfr det likbetydande PURRA; jfr BHesselman i SoS 1904, s. 99-103, 105]
(hvard.) göra l. vara burrig; nästan bl. refl. (om hår): vara burrig, o. i särsk. förb. Tavaststjerna Barnd. 27 (1886). Håret burrade sig halmgult över hjässan. Johansson RödaHuv. 1: 18 (1917).
Särsk. förb.: BURRA UPP10 4, v.1 äfv. refl. Han .. burrade upp håret, för att se lärd ut. Topelius Läsn. 3: 46 (1857). jfr UPPBURRA. —
BURRA UT10 4. äfv. refl. (Staren) burrade ut hakfjädrarna. PT 1898, nr 103, s. 3.

 

Spalt B 4601 band 5, 1924

Webbansvarig