Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BURRA bur3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr BURR, sbst.2 (se afledn. nedan).
Etymologi
[jfr sv. dial. burra, borra, surra (om ljud, t. ex. af insekter), prata mycket o. bullrande, brumma]
(hvard., i vissa trakter)
1) surra, bullra. Åter rullar min burrande vagn. Linnerhielm 1Bref 101 (1797); jfr JournSvL 1798, s. 148. Binas och humlornas stråkar burra. Ossiannilsson Hem. 121 (1915).
2) öfverfördt på känselförnimmelse: vara domnad, ”sofva”, ”krypa”. LbInternMed. 2: 253 (1916).
Särsk. förb.: BURRA UPP10 4, v.2 (tillf.) till 1: flyga upp med buller. TIdr. 1882, s. 101.
Afledn. (till 1): BURR, sbst.2, n. (hvard., i vissa trakter) surr, buller. Ossiannilsson Hem. 15 (1915).

 

Spalt B 4601 band 5, 1924

Webbansvarig