Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLUFFIG bluf3ig2, stundom (efter eng.) blöf3ig2, adj.2 -are. adv. -T.
Etymologi
[trol. efter eng. bluff, tölpig, ohöflig, tvär]
(nytt ord, föga br.) ohöflig, brysk, burdus. Isolas trankila ogenerade sätt .. var inte det aldra ringaste oartigt eller bluffigt. Koch Statsministern 2: 379 (1895).

 

Spalt B 3491 band 4, 1916

Webbansvarig