Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLOTTA, v.3 -ade.
Ordformer
(blåt-)
Etymologi
[sv. dial. blotta up, töa upp (Möller (1807)), blåta (blåtå), uppblöta, töa (Rietz, Vendell); jfr sv. dial. blåte, sumpmark, djup dy, vattenpöl (Linder Allmogem. i S. Möre 33 (1867: Blote), Vendell), nyisl. bloti, tö, töväder. Ordet är liksom BLOTTNA bildadt på svaga afljudsstadiet (germ. blut-) af stammen i BLÖT]
(†) fukta, blöta. Swetten all idher sköne håår nu blåtar. Fosz 52 (1621).

 

Spalt B 3484 band 4, 1916

Webbansvarig