Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLIDSKA, r. l. f.
Etymologi
[jfr sv. dial. (Hälsingl.) bliska, ömsesidig vängåfva]
(†)
1) motsv. BLID 2: munterhet, glädje. Herren i huset war en alfwarsam man, som sällan brukade blidsko och skämt. A. O. Rhyzelius (1700) hos Helander Rhyzelius 26.
2) motsv. BLID 3: blidväder, tö; jfr BLIDSKA, v. Serenius (1741). Möller (1790). Heinrich (1814).

 

Spalt B 3169 band 4, 1913

Webbansvarig