| Publicerad 1911 | Lämna synpunkter |
BITEMPUS bi3~täm2pus, n.; i best. anv. utan slutartikel; pl. = l. -tempora.
(knappast br.) språkv. historiskt tempus. (De grekiska tempora indelas i) Hufvudtempora, som äro Præsens, Perfectum och Futurum; samt .. Bitempora: Imperfectum, Plusqvamperfectum och Aoristus. Almqvist Gr. spr. 39 (1837).
Spalt B 2831 band 4, 1911