Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BITANDE bi3tande2 (bi`tande Weste), n.; best. -et.
vbalsbst. till BITA. — särsk.
1) (†) till BITA I 2 j: skärpa, beska. Bitande eller frätande, eller bitterheet i krydder. Lex. Linc. (1640; under mordacitas).
2) till BITA I 4. Dähnert (1746). Weste (1807). Tekn. tidskr. 1874, s. 33. — särsk. (†) konkretare: bett (se d. o. 2). Beet, bijtande. Lex. Linc. (1640; under morsus). (En krokodil) kan medh ett Bijtande taga bort både Häst och Mann. Kiöping Resa 87 (1667).
3) (†) till BITA I 11: om vissa i sht lokala smärtor; knip. Reeff eller bijtande vthi Magan. Utterman Ertmann D 2 b (1672). I heela Kroppen kiände hon (dvs. kvinnan som led af hvitflytning) ett morllande, och ibland något bijtande. Tranæus Medewij suurbr. 6 (1690). Linder Suurbr. krafft 25 (1712, 1718).

 

Spalt B 2828 band 4, 1911

Webbansvarig