Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BIRRA, f.
Etymologi
[sv. dial. birra, berra, f., birre, berre, m., i ssgr, antagl. onomatopoetisk bildning, i det att r-ljudet symboliserat t. ex. det ilskna surret hos getingar o. d.; jfr BIRRIG]
(†) lättretlig l. ondsint flicka l. kvinna. J. Bureus (c. 1600) hos Lindroth Bureus 30. Birra, eller sticken Birra .. säies om dem såm onda ähre. Axehielm Lex. sueogoth. (c. 1630). — jfr ILSK(EN)-, RET-, STICKEN-BIRRA m. fl.

 

Spalt B 2742 band 4, 1911

Webbansvarig