Publicerad 1911   Lämna synpunkter
BIRÄNTA, r. l. f.; pl. -or.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
(†) extraförtjänst, biinkomst. Han .. gnager i hvar vrå, .. bringandes sina biräntor högre, än någon hans företrädare dristat. Dalin Arg. 2: 198 (1734, 1754). Det fördömda bruket (i Hamburg) att ge en piga och en dräng så stora biräntor, hvar gång jag får en matbit hos en god vän. J. Wallenberg 73 (1769).

 

Spalt B 2743 band 4, 1911

Webbansvarig