Publicerad 1910   Lämna synpunkter
BILÄNGD bi3~läŋ2d, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[se BI-, prefix1 2]
I. (i sht om ä. förh.) (uppbörds)längd l. lista l. journal som ngn för vid sidan af den egentliga l. hufvudsakliga. Pastor svarade sigh haffva een bijlengd (utom kyrkoboken), then the skulle få see. Växiö domk. akt. 1682, nr 144. — särsk. [jfr BI-, prefix1 2 a o. b] om (olaglig) uppbördslängd l. journal som föres vid sidan af den i lag föreskrifna; jfr BIJOURNAL slutet. (Tulltjänstemännen skola) alla .. inkommande Vahror .. riktigt införa .. uti den .. med .. stora Siö-Tulls Contoirets Sigill förseglade Journalen .. Varandes här med alla Kladdar och bilängder alfvarligen förbudne, vid Tienstens förlust. Regl. f. siötullsbetiente 1724, s. E 1 a. Häradz-Fogden (skall) .. hvad som betalas, uti Upbördz-boken, men ey annorstädes, eller på någre bijlängder, vid tienstens förlust, inskrifva och uptekna. Cam.-coll. bref t. landshöfd. 20 dec. 1729, s. C 1 a. Accisordn. 1756, 2: 1. Bilängd kallas hvarje annan Förtekning öfver erlagde Kronoutskylder än som i Uppbördsboken föres. Rabenius Kam. § 452 (1825, 1832).
II. (föga br.) språkv. om uttalslängd hos stafvelse med svagt bitryck. Den näst minsta längden (bilängden) (betecknas) med 1 (t. ex. lan4dsman1, ..). Lyttkens o. Wulff Sv. språklj. o. akc. 27 (1898). jfr: Hvarför får man ej antaga samma skiftande grader af längd som af styrka (hos stafvelserna i sv. språket) och mellan längd och korthet särskilja bilängd eller halflängd ..? B. Risberg i Ped. tidskr. 1894, s. 43.

 

Spalt B 2632 band 4, 1910

Webbansvarig