Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIHÄNGA, v., anträffadt bl. i sup. -hängt; jfr BIHÄNGD.
Etymologi
[se BI-, prefix1 1 a; jfr BIHANG]
(†) vidfoga. (Sekreta utskottet) har (i den Vellingkska saken) lemnat oss en möjlig ouverture, men bijhängt derved eftertänkelige ord af en nödvändig tysthet. 2 RARP V. 2: 590 (1726).

 

Spalt B 2497 band 4, 1909

Webbansvarig