Publicerad 1909   Lämna synpunkter
BIBLIOMAN bib1liωma4n, äfv. bi1-, äfv. -o-, stundom -å- (bibliåmán Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr d. biblioman, t., eng. o. fr. bibliomane, af gr. βιβλίον, bok (se BIBEL), o. –μανής till μαίνεσϑαι, rasa, vara ursinnig, vara vanvettigt betagen (jfr MANI samt ANGLOMAN, KLEPTOMAN, MONOMAN m. fl.)]
person som vurmar på att samla böcker särsk. på grund af deras sällsynthet, deras värde som kuriositeter o. d.; bokvurm; jfr BIBLIOFIL. Biblioman, bokvurm. Pfeiffer (1837). Dalin (1850). Vi måste bortlägga alla fula namn och tankar på bokvurmar, bibliomaner, bokgalningar m. m. sådant. Eichhorn Stud. 3: 90 (1881). En bibliomans boksamling är ej ett bibliotek, utan en bokgraf. Carlander Sv. bibliot. 1: V (1902). Det är de rika ”bibliofilerna” och i all synnerhet ”bibliomanerna” — så kallar man en bibliofil, när man tycker att hans bokkärlek yttrar sig i handlingar som tangera vansinnets gräns —, som .. drifva upp bokpriserna. E. Ljunggren i SDS 1905, nr 7, s. 2.

 

Spalt B 2426 band 4, 1909

Webbansvarig