| Publicerad 1909 | Lämna synpunkter |
BIBENÄMNING bi3~benäm2niŋ, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
(föga br.) mindre vanlig l. mindre egentlig benämning som användes vid sidan af den allmänt vedertagna l. riktiga; jfr BINAMN. Äfven i Ungern känner man dem (dvs. zigenarna) under bibenämningen ”faraos folk”. (Cavallin o.) Lysander Sm. skr. 262 (1875).
Spalt B 2421 band 4, 1909