BESÄNDNING, f.; pl. -ar (-er).
(†) vbalsbst. till BESÄNDA, = BESÄNDING. (Polackerna) wille läggia sigh i handell medh H: K: Mttz: Personn, och medh besendninger saken drifwa. RARP 1: 34 (1627). 
 
   
Spalt B 1854  band 3, 1906
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se