Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BENIDNING, sbst.
Etymologi
[af holl. benijding (l. ett motsv. nt. ord), vbalsbst. till benijden, motsv. mnt. beniden, t. beneiden, afundas; se BE- o. NID, sbst., NIDA(S)]
(†) afund. Then Benijdning, som är emellan Städerne, ther medh the hwar andra förhindra. Risingh Kiöph. 111 (1669).

 

Spalt B 1176 band 3, 1903

Webbansvarig