Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BENEDIG l. BENEDUG, adj.
Ordformer
(benedegh G. I:s reg. 4: 107 (1527). benedugh G. I:s reg. 2: 126 (1525), 3: 66 (1526))
Etymologi
[sannol. ombildning af det genedig (motsv. mht. genædec, t. gnädig) som ingår i mnt. genedigen, vara nådig, o. som finns i sv. dial. (se Rietz); ordet förhåller sig då till genedig som BENÄGEN (se d. o.) till genegen, o. ombildningen kan bero på inflytande från BENÄGEN, till hvilket ordet med afs. på bet. anslutit sig]
(†) = BENÄGEN 1, 2. Electus .. ær wel sielff benedugh tiil ath wara henne fölgactugh. G. I:s reg. 2: 126 (1525). Hwar wij (G. I) kwnne tiig nogon del tilföghe til berningh .. ther til skal tw finna oss gwnstegh oc benedegh. Därs. 4: 107 (1527).

 

Spalt B 1170 band 3, 1903

Webbansvarig